KRÖNIKA. I vissa frågor går det fort att ställa om när det krisar och klubba igenom kraftfulla åtgärder. I andra agerar man med en minst sagt nervpåfrestande saktfärdighet och ska utreda i all evinnerlighet innan några beslut kan fattas. Just frågor kopplade till klimat och miljö brukar tyvärr tillhöra de sistnämnda, säkerligen för att de är komplexa och världsomspännande men också för att förändringarna smyger sig på fram tills dess att krisen är ett fullbordat faktum.
I flera års tid har det flaggats om att Östersjöns fiskbestånd, ett efter ett, gått på knäna. Att den storskaliga industritrålningen haft med saken att göra har tett sig allt mer sannolikt men ändå har responsen från regeringen och från Havs- och vattenmyndigheten hela tiden varit att det behövs mer fakta, analyser och utredningar innan några beslut kan fattas om att få bukt med trålarna.
Men på sistone har kursen ändrats och motståndet sakta luckrats upp. Det började med att Miljömålsberedningen i början av förra året kom med sitt betänkande Havet och människan, där en utflyttning av trålgränsen fanns med som ett av över hundra förslag för en förbättrad havsmiljö. Efter att Socialdemokraterna på sin kongress därefter röstade igenom en motion om saken stärktes den politiska enigheten ytterligare, och i höstas beslutade riksdagen om ett åtgärdsprogram för att hjälpa fisken i Östersjön, där trålgränsutflyttning var en av nio punkter.
Nu har även Havs- och vattenmyndigheten som sista bastion svängt i frågan. I början av förra året fick myndigheten i uppdrag av regeringen att titta på hur just sillen i norra Östersjön skulle kunna skyddas med hjälp av fiskeregleringar, och i förra veckan kom svaret: förbjud trålare längre än 24 meter att fiska närmare kusten än tolv sjömil. Det är ett sent besked till de småskaliga kustfiskare vars fångster sinat sedan länge och som redan 2018 vädjade till myndigheten om precis detta, men ändå välkommet i hopp om att det fortfarande går att vända trenden.
Nu har alltså lokala politiker, länsstyrelser, ministrar, riksdagen och nu även expertmyndigheten äntligen lyckats enas om att det är värt att i alla fall prova och se om detta kan vara en lösning. Gott så!
Men den viktigaste frågan kvarstår: när blir det verklighet?