KRÖNIKA. Jag liftade runt Nya Zeeland 1982. Människor plockade upp mig och lät mig bo i deras hem. När de gick och jobbade nästa dag lämnade de mig ensam i huset. ”Du behöver inte låsa när du går ut,” sa de.
Femton år senare var jag tillbaka. Nu var dörrarna låsta.
Jag låser alltid dörren i Stockholm Jag lämnar aldrig värdesaker i bilen.
För ett par år sedan började min sambo låsa ytterdörren även när hon är hemma. Nyligen började min son och hans sambo diskutera om de skulle flytta sängen så att den inte står så nära fönstret i deras lägenhet på bottenvåningen.
Sex av tio stockholmare svarade nyligen att de är rädda för en ny masskjutning.
På ön där jag bor låser jag aldrig dörren. Faktum är att jag inte ens låser när jag är på någon annan ö i skärgården och jobbar. När jag hade katt (vila i frid…) lät jag ofta dörren stå på glänt (vilket ibland ledde till att jag hade två katter i huset när jag kom hem).
Glömmer jag något kan grannen gå in och hämta det. Likadant om någon av grannarna behöver låna något av mig.
När jag kommer in till stan tar det flera dagar innan jag har anpassat mig till alltid bära med mig nyckel. Var jag än kommer är det kodlås och porttelefoner som ska hanteras och passeras.
Om det dessutom är en lokal med larm blir det extra komplicerat att gå in och ut.
Jag minns när jag besökte några vänner i Los Angeles 1992. De inte bara sov med låst dörr. De hade även larmet aktiverat nattetid.
Morgnarna blev tuffa när man låg där i gästrummet, kissnödig, men oförmögen att ta sig över hallen till toaletten.
En gång kom jag tillbaka från en tur med bilen och upptäckte att jag hade glömt nycklarna. Jag ringde på. Ingen svarade. Jag visste att min värd var någonstans i närheten, så jag tänkte: ”kanske kan jag gå runt huset och gå in genom dörren till poolen.”
Jag gick längs kortsidan av huset när min värd plötsligt kom rusande med en osäkrad pistol och uppspärrade ögon: ”Gör aldrig om det där!”
Vännerna i Nairobi bodde i en avspärrad stadsdel med höga murar med glasbitar fastlimmade på toppen. De hade en beväpnad vakt i trädgården, gallergrind för dörren och fönsterna. Huset var larmat och en till gallergrind spärrade av trappan till övervåningen. I en låda vid sängen låg sista chansen: pistolen.
Jag älskar havet, tystnaden, stillheten och mörkret i skärgården. Men en lika stor livskvalitet är jag kan sova tryggt med olåst dörr.