KRÖNIKA. För några veckor sedan skrev vi om hur en välorganiserad stöld drabbade Ornö båtvarv där växelhus för ungefär 250 000 kronor stals. Varvsägaren anmälde stölden och fick i uppgift att spärra av området, vilket var extra besvärligt eftersom det var en helg och där låg upptagna båtar som skulle göras i ordning för vintern av sina båtägare. Tålmodigt väntade man på att polisen skulle komma ut och göra en undersökning. På måndagen får man besked att det varit frost på marken och att utredningen därmed är nedlagd i brist på bevis. För en lekman är det inte enkelt att begripa varför lite frost gör det omöjligt att utreda brott. Mer begripligt är att bevis saknas om man inte ens bemödar sig om att ta sig till brottsplatsen. Även om brotten förmodligen var svårlösta hjälper det knappast att ge upp innan man börjat.
Mönstret med vad som tycks vara oengagerad polis känns igen från andra fall. I augusti för två år sedan inträffade en allvarliga kollision mellan två fritidsbåtar mellan Runmarö och Nämdö. Två barn skadades men överlevde lyckligtvis. Att ingen dog får väl närmast anses som ett mirakel. Sjöpolisen inledde en förundersökning kring vårdslöshet i sjötrafik och vållande till kroppsskada, men utredningen drog ut på tiden så länge att brottet hann bli preskriberat. Två års arbete i onödan. För polisen är det möjligen ett streck i statistiken, men för brottsoffren måste det kännas tungt att inte få upprättelse. Man kan givetvis ifrågasätta polisens senfärdighet, men också rimligheten i att preskribera pågående utredningar som är snubblande nära åtal. En utredning kring preskriptionstider stod faktiskt klar förra året och är nu ute på remiss. Den föreslår förlängda preskriptionstider för vissa grövre brott, men inte för brott med två till fem år preskriptionstid. Ett steg framåt, men kanske inte tillräckligt långt.
Det är lätt att kritisera polisen, men ibland läggs utredningarna ner även om myndigheten faktiskt gör ett bra jobb. Ett exempel gäller den jägare i norra skärgården som tidningen skrivit upprepade artiklar om och som varit misstänkt för att ha tjänat grova pengar på en rad jaktbrott. Trots omfattande bevisning har han ännu inte blivit fälld. En utredning som polisen lämnade över till åklagare lades ner eftersom åklagaren ville ha in uppgifter som var omöjliga för polisen att ta fram. Här är signalerna tydliga: brott lönar sig. Det är värt att tillägga att polis och åklagare senaste åren lyckats lösa flera grova brott där gärningsmännen också dömts. Trots det vill jag i all
vänlighet ge alla våra brottsbekämpare ett läsvärt boktips att sjunka ner i fåtöljen med under stundande julledighet, nämligen mästerdetektiven Blomkvist av Astrid Lindgren. Kanske kan den ge lite extra inspiration när vintermörket känns extra tungt!