En ny studie visar att utbredningen av syrefattiga områden i Östersjön är främsta orsaken till att torsken bli magrare.
Teorierna kring vad som gör att torsken i Östersjön blivit allt magrare varierar. I en ny studie fastställs dock att det är utbredningen av syrefria bottnar som har störst påverkan på torskens försämrade tillstånd.
– Vi ville gå tillbaka i tiden och försöka samla alla data vi kunde hitta och koppla till olika variabler. En statistisk analys visade att torskens försämrade tillstånd följer utbredningen av syrefattiga områden, säger Michele Casini, professor vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet.
Utbredningen av syrefria bottnar beror på övergödning och brist på inflöden av syrerikt vatten från Nordsjön. Att det påverkar torsken negativt var ingen stor överraskning.
– Personligen var jag inte förvånad, det är en teori som vi försökt lägga fram i fyra, fem år. Det är logiskt eftersom torsk är en bottenlevande fisk och behöver bottenlevande föda för att överleva, men det är roligt ändå att kunna visa detta statistiskt.
Det finns flera förklaringar till varför de döda bottnarna gör att torsken svälter.
– Det kan handla om olika orsaker. I syrefattiga områden kan torsken behöva lägga mer energi bara på att överleva än för att äta, vilket göra att de blir magrare. Områdena där torsken befinner sig har minskat på grund av ökade syrefattiga områden och fiskarna konkurrerar mer om maten. Bottenlevande djur minskar dessutom på grund av syrebristen.
En annan faktor som visade sig betydelsefull var bristen på pelagisk föda, som sill och skarpsill, i torskens levnadsområde. Forskarna hittade ett starkt samband mellan tillgången på skarpsill, den fisk som torsken äter mest, och torskens tillstånd. Ett minskat bestånd av skarpsill har därför också påverkat torsken. Förändringarna i torskens levnadsmiljö har gjort att de äter mindre idag än de gjorde på 80-talet, något som bekräftar att de magrar på grund av svält.
Att parasiter som spridits från sälar, till exempel parasiten sälmask, skulle förklara torskarnas sämre tillstånd, hittade forskarna inget starkt stöd för.
– Sälpopulationen ökade starkt först efter att torskarna började magra. Jag tror inte det är förklaringen, säger Michele Casini.
Michele Casini ser bara två möjliga lösningar på att stärka torskbestånden. Att minska utsläppen av näringsämnen till havet och att minska fisket på skarpsill i de områden torsken befinner sig.
– Man kan öka fisket norr om Gotland, men lämna mer mat längre söderut. Fisket på skarpsill skulle inte ändras, bara rumslig omlokaliseras.
