KRÖNIKA. Haven mår riktigt dåligt och förfallet går i en rasande takt. Idag är den syrefria bottenytan i Östersjön nästan tre gånger större än vid millenieskiftet. Millenieskiftet? Då hade till och med jag börjat lära mig om havets biologi, och vad gjorde jag med den kunskapen kan man undra? Inget av världens hav är längre opåverkade av mänskliga aktiviteter. Men påverkan varierar och får olika effekter världen över. Östersjön är ett av världens mest förorenade havsområden. Omringat av tätt befolkade länder och med bara smala sund som förbindelse till världshaven blir alla utsläpp kvar länge och övergödningen är ett faktum. På andra ställen har man istället enorma problem med nedskräpning av plast i haven.
Tänk, havet, som är symbolen för liv. Det var här allt en gång startade, det var här livet började. Nu flyter döda fiskar, och fåglar fullproppade med plast, runt i detta livets vatten. Kanske att det är dags att vakna på riktigt nu? För ett par veckor sedan skrev man historia i frågan. Jag pratar förstås om havskonferensen. Sverige har tillsammans med Fiji tagit initiativ till en unik konferens för att rädda världshaven. Havskonferensen ägde rum i New York i början av juni och var den första stora FN-konferensen som fokuserar på haven och dess resurser.
Syftet med havskonferensen var att havsmålet, mål 14 av de 17 globala mål för hållbar utveckling, och dess delmål uppmärksammas av världens länder och alla aktörer som kan bidra till att nå målet.
Konferensen resulterade i över 1300 frivilliga åtaganden från länder, företag, organisationer och andra aktörer som handlar om allt från att minska plast i haven till att stoppa illegalt fiske och stärka skyddet av havsmiljöer. Sverige registrerade totalt 26 frivilliga åtaganden under veckan. Alla 193 medlemsländer i FN enades om att möta de akuta hot som världshaven står inför. Föga förvånande valde dock USA att inte stötta handlingsplanen fullt ut. I och med att Donald Trump nyligen valt att lämna Parisavtalet avsäger sig landet deltagande i även andra internationella klimatöverenskommelser.
FN:s förhoppningar och mål är dock att alla övriga medlemsländer nu med gemensamma krafter faktiskt startar ett historiskt och hållbart internationellt samarbete för bättre havsmiljöer. För det är nu eller aldrig. Låt oss tillsammans hålla tummarna för att detta historiska
initiativ inte tappas bort i och med nya regeringar och världspolitiska händelser. Det vore så fint att kunna äta fisken man fångar vid bryggan utan att fundera på hur mycket gift man får i sig, och kanske därtill se en glimt av botten under fisketuren.
Lisa Berlin
