KRÖNIKA. I sina stora organisationsförändringar har Skärgårdsstiftelsen planer på att banta ner personalstyrkan på fältet från 40 som delar på 20 heltidstjänster till tio heltidstjänster som ska utgå från fastlandet. Stiftelsens vd vill inte kommentera processen. Det vill däremot flertalet anställda som varit i kontakt med tidningen.
De rapporterar om en frånvarande vd, att förändringsprocessen inte går schysst till och om en förminskande kultur gentemot fältpersonalen. ”Vi blir behandlade som att vi inte har någon kompetens överhuvudtaget” säger en källa. Tidningens kontakter vittnar om att kansliet i stan inte kommunicerar med personalen, saknar förståelse för vad fältpersonalen gör, vilka förväntningar besökarna har och vad som krävs för att upprätthålla servicen. Att kansliet och de nyanställda driftsledarna – som förvisso har kompetens inom respektive område, exempelvis skogsvård – saknar kompetens om skärgårdens natur och egenart. När personalen flaggat för att de mår dåligt har de slutligen fått samtalsstöd hos en terapeut, men ledningen lyssnar trots detta fortsatt inte på personalens tankar om allt från arbetsmiljö till frågor om hur viltvården ska bedrivas i den nya organisationen.
”Allt arbete vi gör handlar om att erbjuda besökarna världens finaste skärgårdsupplevelse”, har vd Anna Waxin sagt. Fältpersonalen är tydliga med att om stiftelsen driver igenom förändringarna kommer besökarna få en sämre upplevelse och en drastiskt försämrad service. Genom att helt ta bort servicen från de så kallade grupp 3-områdena kommer det exempelvis inte finns bajamajor i dess naturhamnar. Sopmajor ska ersättas av ett färre antal flytbryggor på väl valda platser med storsäckstömning som entreprenörer ska sköta.
Varför gör stiftelsen detta? Det talas om att spara en miljon per år då driftsbidraget försvinner, en annan anledning är nya arbetsmiljökrav enligt ett luddigt svar från vd till tidningen. Genom att kapa tjänsterna gör stiftelsen med all säkerhet den besparingen, men de presenterar inte kostnaderna för entreprenörer som istället ska sköta sop- och latrinhämtning. Går det ens att kontraktera entreprenörer som är villiga att utföra arbetet inom stiftelsens ekonomiska ramar? Entreprenörerna vill inte bara få kostnaderna täckta – de vill gå med vinst också! Att spara en miljon vore lätt genom att kapa konsultkostnader eller antalet personal på kansliet som blivit många fler de senaste åren.
Sist men inte minst innebär detta förstås enorma konsekvenser på ett privat plan för de 40-tal personer som idag lever och verkar aktivt i skärgården. Ser inte ledningen att det går totalt emot deras vision 2030 som lyder ”Tillgängliga och hållbara skärgårdsmiljöer för nuvarande och kommande generationer” och att de dribblar bort världsunik kompetens om skärgården?
