Den ståtliga och populära giraffkranen som stått på Beckholmen i tjugofem år måste nu flyttas för att undgå skrotning. Till för fem år sedan var den i drift på Stockholms Reparationsvarv AB. Numera är den runt 100 ton tunga kranen för klen och har för liten räckvidd och står helt enkelt i vägen för en ny modernare portalsvängkran som varvet behöver.
Flera förslag till flytt av ”Giraffen”, som upphovsmannen, konstnären Tor Svae föredrar att kalla giraffkranen, har gått i stöpet de senaste åren. Masthamnen var ett av förslagen till ny placering som var nära att gå i lås för ett par år sedan men som av någon anledning inte gick att genomföra.
Nu har föreningen Giraffens vänner (från början ”Giraffernas vänner” eftersom de var två innan. Den ena giraffen, Freja kallad, demonterades för fem år sedan) som förslag att flytta den återstående giraffkranen, Tor kallad, till en ny plats. En tillräckligt stor buskbevuxen grässlänt vid västra Beckholmens strand, belägen endast cirka hundra meter från den nuvarande placeringen.
Markägaren Kungliga Djurgårdsförvaltningen har visat öppenhet för idén, berättar en av giraffens vänner, Stockholms Reparationsvarvs vd Staffan Röberg, efter att ha sonderat möjligheterna.
Föreningen Giraffens vänner planerar en så kallad crowdfunding för att samla in pengar och få ekonomi i projektet och för att kunna fräscha upp den med blästring och nymålning av maskinrummet och styrhytten, sätta på nya plåtar i giraffens halsparti som ersättning för några som blåst bort och fylla på med färg på de ställen där denna har flagnat av under åren.
Samtidigt jobbar vänföreningen med planering av flytten och undersöker hur bygget av ett fundament och monteringen på det nya stället ska gå till. Ännu återstår en hel del jobb. Och fortfarande råder viss osäkerhet om giraffens framtid.
Som ett populärt landmärke, eller kanske snarare sjömärke, har den alltså stått på Beckholmen i tjugofem år och med tiden uppnått status som en originell symbol för Stockholm som sjöstad.
Redan för trettio år sedan upptäckte Tor Svae de båda lyftkranarnas inneboende möjligheter som konstnärligt utformade landmärken. På den tiden stod de i Södra Hammarbyhamnen, ditflyttade, den ena från Skeppsbron, den andra från Stadsgården.
När han en dag 1988 kom gående från stan över gamla Skanstullsbron och fick syn på dem där de stod på kajen hos stålgrossisten Bröderna Edstrand blixtrade en tanke genom hans huvud: ”Nä, men där står ju två potentiella giraffer”.
Och eftersom han hade känningar hos Bröderna Edstrand föll det sig så att han efter att ha presenterat sin idé fick i uppdrag att förverkliga visionen att förvandla de båda fungerande kranarna till spektakulära giraffer.
Fem år senare upphörde Bröderna Edstrands verksamhet i Södra Hammarbyhamnen och Tor Svae fick köpa de båda kranarna för den symboliska summan av en krona styck. Men Stockholms hamn tillät inte att de stod kvar där på kajen och Tor Svae måste flytta sina giraffer.
Samtidigt hade Stockholms reparationsvarv precis startat på Beckholmen och behövde två kranar i sin verksamhet vilket ledde till att de forslades dit med hjälp av den flytande jättekranen Lodbrok i slutet av maj 1993.
Och där står den ena alltså kvar än idag, ett kvartsekel senare och minner om en svunnen industriepok och kommer förhoppningsvis att göra så i flera kvartssekler än.
Förmodligen kommer den också att yngla av sig eftersom Tor Svae planerar att skapa och tillverka minigiraffer som han hoppas att turisterna ska köpa med sig hem som souvenirer istället för dalahästar och Pippi Långstrumpdockor som minnen från besöket i sjöstaden Stockholm.