I förra veckan bjöd ö-förskolorna på Sandhamn och Runmarö in föräldrar och andra nyfikna till vernissage för projektet ”Att vara barn i skärgården för 100 år sedan” som man arbetat med under det gångna läsåret. Museipedagog Christina Taube från Sjöhistoriska museet var också på plats för att beundra konstverken och berätta om projektet för de samlade åhörarna.
Det var en fin samling av dockhus, tavlor och flaskskepp som barnen och pedagogerna presenterade under vernissagen på Runmarö och Sandhamn. På väggarna kunde besökarna ta del av information om projektet tillsammans med gamla svartvita fotografier från öarna.
”Att vara barn i skärgården för 100 år sedan” är ett pedagogiskt pilotprojekt mellan ö-förskolor i Värmdö kommun och Sjöhistoriska museet som startade i höstas.
Christina Taube tycker att temat som barngrupperna valde är både intressant och viktigt.
– Det är viktigt att inte glömma bort historien, hur det faktiskt var för inte så väldigt länge sen. Det handlar lite om att gräva där du står. Tanken var inte att ”nu kommer Sjöhistoriska museet ut och ska lära er hur det var här för 100 år sen” utan att bjuda in förskolorna med mig som länk till museets maritimhistoriska skattkista för att hitta material och jobba kring det, säger hon.
Förskolorna uppmuntrades även att bjuda in äldre öbor för att höra deras unika berättelser. På Sandhamns förskola bjöd man därför in Bibbi Sundberg, en kvinna som har bott på ön i hela sitt liv och som berättade om hur det var att gå i skola tillsammans med 47 andra barn på 50-talet. De tre barnen i åldrarna 4-5 år skapade sedan ett dockhus som föreställde en lotsfamiljs hem.
– Det kändes naturligt att ta en lotsfamilj eftersom Sandhamn var ett rent tjänstesamhälle. Vi började med det viktigaste – spisen. Vi hittade ett gammalt sommarhus där vi stod och tittade in genom fönstret på en järnspis. En del av barnen kunde också relatera till sina mor-och farföräldrars sommarstugor där man eldade i spisen, berättar Ulf Larsson, pedagog på Sandhamns förskola.
– Både han och barnen tycker att det har varit roligt att arbeta med temat, även om det funnits vissa utmaningar med tanke på barnens låga ålder.
– Framför allt har barnen tyckt att själva skapandet varit spännande. Vi har haft tid att prata om tiden förr när vi tillverkat dockhuset, målat tavlor och byggt båtar. För mig har det varit viktigt att hela tiden hålla barnperspektivet. Annars finns det risk att det blir för abstrakt. Det är skillnad när du gör det här i skolan och kan ta fram en faktatext och skriva runt den. Här blir det ju ett helt annat upplägg, säger Ulf Larsson.
Med hjälp av Sjöhistoriska museets digitala arkiv har förskolorna hittat många gamla fotografier som man studerat och pratat kring. Och det var framför allt ett ämne som ständigt fascinerade barnen.
– Toaletterna var de väldigt intresserade av. Där kunde barnen också relatera till utedass, det har man ju även nu i många sommarstugor, säger Ulf Larsson.
På Runmarö har man också tyckt att temat varit intressant att arbeta med och upplevt en glädje i den kreativa processen. Även här har barngruppen, som består av fyra 4- och 5-åringar, valt att skapa ett dockhus med möbler och pappfigurer. Barnen har dessutom fått göra varsitt flaskskepp och måla tavlor.
– Vi jobbar mycket med skapande. Barnen tycker om att använda händerna, så det har varit lätt att locka dem att till exempel bygga en båt eller ett hus, säger pedagogen Aleksandra Berkovskaja.
Under våren har ö-förskolorna haft digitala möten tillsammans med Christina Taube. Att få små barn att sitta stilla och lyssna på historielektioner har dock inte alltid varit helt enkelt.
– I början var de lite skeptiska – det är ju ett ganska svårt tema. Det är inte så lätt för dem att föreställa sig Runmarö för 100 år sedan. Små barn är ju mer inriktade på framtiden och här och nu, säger Aleksandra Berkovskaja.
Hon hoppas ändå att hon och hennes kollegor lyckats plantera ett historieintresse hos barnen inför framtiden.
– De kanske inte uppmärksammar allt de lärt sig just nu, men någonstans kanske de kommer ihåg att för 100 år sen kunde man till exempel inte använda ficklampa. Man kunde inte heller peka på någon leksak man ville ha, och sen beställer mamma den – man fick göra egna. Och man kanske fick låtsas att en pinne var ett svärd, säger hon.
Ulf Larsson tror också att projektet kan ha givit insikter som barnen har nytta av längre fram.
– Jag hoppas det, det har ju varit själva idén – att så ett litet frö. Jag förväntar mig inte att de använder kunskaperna nu, men de ska ha dem med sig, säger han.
Fotnot: Även Möja förskola ingick i projektet, men deras planerade vernissage ställdes in.