I omkring hundra års tid skickades barn från Allmänna Barnhuset i Stockholm till fosterfamiljer i skärgården. I en ny utställning på Runmarö skildras barnhusbarnens historia, fylld av både glädje och ond bråd död.
Från mitten av 1800-talet och fram till 1940-talet skickades barn från barnhem i Stockholm till fosterfamiljer på landsbygden och i skärgården. De flesta var inte föräldralösa, utan kom från familjer som av olika anledningar inte kunde ta hand om dem. I Skärgårdsmuseet på Runmarö har en ny utställning öppnats som berättar historien kring barnhemsbarnen.
– I slutet av 1800-talet var det väldigt vanligt med fosterbarn. Man tyckte att barn skulle få komma ut på landet. Det var ofta fattiga människor som tog emot barnen som ett ekonomiskt tillskott. För många barn gick det bra och de behandlades väl, andra hamnade i missförhållanden, säger Mats Utbult som gjort efterforskningar inför utställningen.
Barnen kom bland annat från det statliga Allmänna Barnhuset i Stockholm. Till Gålö skickades barn från stiftelsen Prins Carls uppfostringsinrättning. Under åren kom ungefär 1 000 barn till Gålö från Stockholm.
– Man kom på idén att en skärgårdsö skulle vara bra eftersom det skulle hindra rymningar. Man hade en väldig tro på att det skulle vara bra att växa upp på landet, säger Mats Utbult.
En del fosterbarn fick ett bra liv och kunde gå fina utbildningar, men det fanns även en kvinna i norra skärgården som tog livet av flera barn.
Utställningen ”Fosterbarnen och skärgården – Industri, människokärlek eller både-och” har samma tema som årets teater senare i juli. Utställningen, som pågår till nästa sommar, finns i Skärgårdsmuseets Runmaröfilial i hembygdsmuseet som är öppen varje lördag mellan klockan 13-16. Filialen drivs av Runmarö hembygdsförening och Skärgårdsmuseet.
