De vattenfyllda gruvschakten på Utö har inte utforskats sedan 90-talet. Men med ny teknik har man nu kunnat dyka djupare än någonsin och gjort helt nya fynd från tiden då gruvorna var i bruk.
– Man får lite gåshud, säger Martin Fregelius i teamet som nu undersöker och dokumenterar gruvorna på nytt.
Under de två senaste helgerna har ett fyramannateam tagit sig ner i Nyköpingsgruvan och Långgruvan till djup som ingen tidigare nått.
– Det är som en tidsmaskin, för man vet att ingen varit här sedan tiden då gruvan var i bruk. Att få vara först här och dokumentera, det får man ju lite gåshud av. Självklart funderar man på vad mer som finns där nere som vi inte hittat än, säger Martin Fregelius i dykteamet.
Det är inom ramen för EU-projektet Archipelago access som dyken genomförs på Skärgårdsstiftelsens uppdrag. Bilder och filmer från utforskningen ska användas i en utställning om skärgården senare i höst.
Gruvdriften på Utö lades ner 1878 och schakten vattenfylldes. I slutet av 1990-talet dök man ner till 50 meter på det totalt 200 meter djupa Nyköpingsschaktet, men tack vare modern dykutrustning är det nu möjligt att komma längre ner. Förrförra helgen gjordes rekogiseringsdyk ner till nära 80 meters djup.
– Bland annat har vi hittat en gammal trästege, räcken med handsmidda fyrkantsjärn och sedan på ungefär 50 meter finns det en ort (gruvgång) där det ligger tunnor. Metallbanden runt om dem har rostat bort men själva locken och brädbitarna ligger kvar på sin plats. Det ser också ut som att någon skrivit in sina initialer på bergväggen, berättar Martin Fregelius.
Det är en svår miljö att dyka i vilket kräver mycket av teamet i form av kunskap och erfarenhet. Stort fokus läggs på säkerheten, vilket innebär att dykarna för med sig linor ner som ska kunna användas för att hitta ut ur gruvsystemet om sikten försvinner. Inget ytljus når ner. Det är också tidskrävande. Ett dyk till 75 meter tar ungefär två och en halv timme, varav endast cirka 25 minuter kan tillbringas på det djupet. Sedan går drygt två timmar åt dekompression, när dykarna måste stanna på olika djup på vägen upp för att bli av med gaser som bildats i kroppen.
– Så det gäller att nyttja tiden där nere så väl som möjligt. Men med tanke på vad vi hittar är det värt det!
