Muddermassor innehåller stora värden som går att ta tillvara på. Att dumpa dem är fel väg att gå, menar forskare på Kungliga Tekniska Högskolan.
Genom lagen om naturrestaurering som kom förra året har Sverige en skyldighet att åtgärda problemen med syrefria bottnar i Östersjön. En åtgärd handlar om att minska näringsläckagen till Östersjön, men det kommer inte att räcka för att uppfylla kraven. I ett storskaligt projekt har samverkande forskare föreslagit för regeringen en metod att suga upp sediment från syrefria bottnar i Östersjöns djupbassänger och ersätta det med syrerikt saltvatten. Ur sedimenten kan fosfor, kolväten och silt utvinnas, något som kan skapa stora värden för industrin, det berättar Bengt Simonsson, civilingenjör på Teknikmarknad, som jobbar med projektet.
– Vi har utvecklat metoder att nyttogöra kolet i döda alger och plankton genom biokol. När man tar bort det från sedimentet blir det silt, små partiklar, kvar. Det kan ersätta en del av cementen i betong istället för sand. I Holland finns till exempel en brist på sand, säger Bengt Simonsson.
Silten kommer från mänskliga aktiviteter och metoden gör att kol, fosfor och silt cirkulerar tillbaka till samhället. Bengt Simonsson säger man för diskussioner med Stockholms stads energibolag Stockholm Exergi om att använda silten till energilager.
– Genom att köpa billig överskottsel och värma upp silten till 600 grader är det sedan möjligt att plocka ut värmen som fjärrvärme. Det är en jättebra ekonomisk kalkyl. 200 000 kubikmeter muddermassor skulle kunna värma hela Södermalm, säger han.
Enligt Bengt Simonsson kommer Stockholm stad att utvärdera metoden för ett projekt i Bällsta hamn i Stockholm. Han menar att den även kan användas i bostadsprojektet i Norra Djurgårdsstaden, men där vill Stockholms stad istället dumpa muddermassorna i Kanholmsfjärden, något som väckt stora protester.
– Jag förstår att exploateringskontoret vill kvittgöra muddermassorna från Värtan på sedvanligt sätt genom att dumpa dem någon annanstans. Det vi tagit fram är nytt och något de inte tänkt på. Det vi jobbar med nu är att lyfta frågan.
Att placera muddermassor i Kanholmsfjärden är fel väg att gå, menar Bengt Simonsson.
– Genom att lägga på mer material på havsbotten bygger du på 10-20 år av ackumulation av sediment. Även om muddermassorna är renare än det som redan ligger där är det ingen bra åtgärd rent ekologiskt.
Enligt Bengt Simonsson finns det inga stora tekniska problem med att separera kol, silt och fosfor ur sediment.
– Vi har en plan för Östersjön tillsammans med regeringskansliet om att bygga en första process för det i Nynäshamn. Det här är ingen rocket science.
För att leva upp till lagstiftningen från Bryssel krävs att en yta på 2 500 kvadratkilometer per år syresätts i Östersjöns djupbassänger.
– Industriellt är det bara bra om det är jättemycket materiel. EU är intresserade av att bygga upp en fosforproduktion och vi kan börja diskutera med aktörer om silten, för sand är bristvara i Europa.
