Den nya färjan anlände förra måndagen till Ljusterö för första gången. Enligt uppgift återstår diverse prov innan hon är klar att sättas in i reguljär trafik. Vi önskar Färjerederiet lycka till med nybygget och hoppas att trafiken med färjan snart börjar på allvar.
I samband med att den nya elfärjan Alvaret anlände till färjeläget på Ljusterö måndagen den 11 augusti publicerade rederiet information som för tankarna till den gamla goda tiden då Sverige var en sjöfartsnation att räkna med och svenska varv levererade mer tonnage än någon annan nation i världen räknat i dödviktton. De flesta fartygen byggdes i Göteborg. Efter provtur på ”Vingamilen” då fart och bränsleförbrukning kontrollerades hissade rederiet sina flaggor och tog över fartyget om allt utföll till beställarens belåtenhet.
Färjerederiet, som idag är Sveriges största räknat i antal fartyg och en del av kolossen Trafikverket, skriver att när all intrimning är klar halas den nederländska flaggan och hissas den svenska. Den reporter på Göteborgsposten som skrev halades i stället för halades ner kunde tömma skrivbordet dagen därpå.
Den kontrakterade farten på tolv knop uppnåddes inte med Alvaret förrän varvet vidtagit ändringar. Men så är det också många kilometrar kablar ombord som naturligtvis tynger ner fartyget. Vi får hoppas att djupgåendet inte riskerar det omtalade certifikatet.
Förr i tiden byggdes färjorna i första hand i Sverige och Åsiverken i Åmål med flera var duktiga på att leverera vägfärjor. En av dem går än så länge på Östanåleden och skrovet är i så gott skick att hon kanske får en livstidsförlängning. Ett vanligt alternativ för våra färjor och få kvarvarande örlogsfartyg sedan den tid då Försvaret ansågs vara ett särintresse. Oklart för vem. Nybyggnadsprogrammet är omfattande och visar på att behovet av landsvägsfärjor är stort och ansvaret för att göra dem så naturvänliga som möjligt desto större. De flesta av färjorna byggdes under varvskrisen mellan 1968 och 1980. Med Venus, som insattes på Ljusteröleden, inleddes en ny klass byggd i Finland vid Uudenkaupungin Työvene Oy.
”Våra färjor finns från kust till kust, från norr till söder. För att hylla skyddsvärd natur och skärgårdsliv namnger vi färjorna efter Sveriges unika natur och platser. Alvaret eftersom det visar på allvaret i vår satsning på klimatet och miljön. De går på el men är dessutom utrustade med en avancerad teknik som optimerar de goda miljöeffekterna. Dessa nytänkande elfärjor är en del av Färjerederiets Vision 45. En plan för att bli klimatneutrala till 2045.”
Allt enligt Färjerederiet. Det skall bli intressant att se kopplingen till Abisko.
Grängesbergsbolaget, en gång i tiden Sveriges största rederi, gav sina fartyg namn från Lappland. Den första malmångaren Abisko följdes av en modernare som inledde den så kallade A-klassen. SS Storskärs populäre befälhavare Ragnar Arvenäs, ”Ragge”, hade en far som var befälhavare i MS Abisko medan han själv gick genom ekluten i skolfartyget Sarek. ”Ragge” lär ha varit den förste att placera blommor i styrhytten så han var tidigt ute med att värna miljön.
Att färjorna förknippas med våra vackra nationalparker förpliktar naturligtvis. Vi måste värna om vår miljö vilket de flesta kloka människor på denna sida av Atlanten är överens om. Nu finns ju chansen att ge en färja namn efter en del av Stockholms skärgård snart.
Det är i sanning stora och vällovliga planer inför framtiden som nu skall genomföras och omfattar två klasser.
Ostkustklassen, dit Alvaret hör, utgörs av sex till sju 60-bilarsfärjor i en serie elhybrider byggda för 100 procent eldrift utrustade med automatisk förtöjning, laddning med mera.
I Hönöklassen avsedd för Västkusten planeras fem elhybridfärjor för cirka 75 bilar och i övrigt med samma koncept som Ostkustklassen.
Andra projekt på gång:
Gullmarsleden – Elektrifiering av Neptunus
Isön – Inriktningsbeslut taget för eldriven linfärja
Bolmsön – Eldriven linfärja
Blidö – Eldriven linfärja
Ambitionen lär också vara att färjorna skall gå utan bemanning. Man behöver inte vara sjöman för att förstå det tokiga i ett sådant förslag. Inte alla skulle vilja ta bilen ombord på en färja i vinterstorm utan besättning. Dessutom vore det rent idiotiskt att riskera en färja för många miljoner för att spara in en besättnings hyra. Gud bevare oss från sådana skrivbordskonstruktioner av landkrabbor som aldrig upplevt en snöstorm i Östersjön. Det påminner om Joseph Conrads kritik av rederiet efter Titanics undergång. För att inte tala om Putins störningar av GPS-systemet som placerar svenska örlogsfartyg i St. Petersburg. Vi får hoppas att de ansvariga kastar de tankarna överbord.
Det är således andra gången Ljusterö får den första färjan i en ny klass. Dåvarande gudmodern Christel Wiman önskade Venus lycka till på de sju haven men vi inskränker oss till att önska Alvaret:
Fair winds and following seas!
C G Dahl
