Sommarsäsongen har börjat och med den blomningstiden för jättelokan, en vanlig växt i skärgården. Växten är en främmande art i vår natur och kan orsaka svåra brännskador på den som kommer i kontakt med dem. Trots att allvarliga händelser inträffat så är informationen om plantan på kommunernas hemsidor mycket sparsam.
Jättelokan, eller jättebjörnlokan som den också kallas, är en långvarig gäst i vår svenska natur. Den introducerades redan på 1800-talet som trädgårdsväxt. Men eftersom den är giftigt och en främmande art som lätt sprider sig och tränger ut andra arter anser Naturvårdsverket att den bör utrotas.
En rundringning som Skärgården har gjort visar att skärgårdskommunernas åtgärder och information kring jättelokan är små eller obefintliga. I Nynäshamn, Vaxholm, Österåker och Norrtälje finns inga fakta alls om jätteloka på kommunernas hemsidor.
– Det finns information på övriga kanaler, det kan man själv ta vara på vad det är, säger Gisela Holmberg, landskapsarkitekt på Österåkers kommun.
De flesta kommuner säger att endast enstaka insatser gjorts hittills. Ann Hagström som är kommunekolog i Värmdö säger att hon inte känner till om några större åtgärder gjorts.
– Det finns ett större bestånd på Ingarö, men ute i skärgården har jag ingen koll alls.
Värmdö och Haninge kommun är de enda som har handlingsplaner och information om jättelokan på sina hemsidor. Haninge har dessutom en app som kan installeras i telefoner där användarna själva kan rapportera in förekomster.
Mark Marissink enhetschef på Naturvårdverket säger att jättelokan är ett problem, men att det just nu görs väldigt lite, eftersom man inväntar nya riktlinjer från EU.
Har man jätteloka på sin tomt bör man anlita en entreprenör och inte själv ta bort växterna. Kostnaden får fastighetsägaren själv stå för.
Läs även Mimmis söner blev svårt skadade av björnolka
Fakta/Jättebjörnlokan
• Växten ser ut som ett jättestort hundkex med kraftig stam och stora blad. Stjälken kan bli upp till tre meter hög och nästan tio centimeter tjock.
• Om man får växtsaft från jättebjörnlokan på huden och sedan kommer i kontakt med solljus uppstår en kemisk reaktion som ger brännskadeliknande symtom. Resultatet blir kraftig hudirritation, rodnad och blåsor som kan bli stora och smärtsamma.
Besvären kan finnas kvar i veckor.
• Hudskadorna visar sig först flera timmar, upp till två dygn, efter att man kommit i kontakt med växtsaften. Det gör att man kan vara i solen länge utan att få några symtom men sedan få stora skador.
• Om du har kommit i kontakt med växtsaften från jättebjörnlokan bör du tvätta området med tvål och vatten och sedan skydda huden mot solljus under minst en vecka, även om symtom saknas.
Källor: Giftinformationscentralen, Naturhistoriska riksmuseet och Haninge kommun
