KRÖNIKA. Det är en blandad känsla av förvåning och förnöjsamhet jag känner när jag tar del av Sveriges televisions rapportering om turism i Kalix. Ett par driftiga personer har sagt upp sig från sina jobb för att starta ett företag som låter turister åka med isbrytare och bada i nollgradiga vatten. Under hösten och vintern har man haft 3 500 bokningar! ”Helt fantastiskt” säger en fransk kvinna iförd överlevnadsdräkt efter att hon har bärgats ur vattnet. ”Det är klart man har varit lite hemmablind” säger en av entreprenörerna som plötsligt fått folk från hela världen runt husknuten.
För de som inte har stenkoll på geografin så kan jag berätta att Kalix ligger ganska precis 100 mil från Stockholm. Norrut! För att få turister dit upp gäller det alltså att inte vara hemmablind och jobba med det man har: snö, is och kyla. Kanske inte en helt enkel uppgift, eftersom det är sådant många av oss gör allt för att undvika. Men det går tydligen.
I Stockholms skärgård finns redan mängder med aktiviteter, restauranger och besöksmål, men visst kan det väl finnas blinda fläckar även här? Under årens lopp har Försvarsmakten strösslat ut försvarsanläggningar i skärgården, anläggningar som i ett modernt försvar saknar funktion. Många av dem är idag plomberade eller nedbilade till betongsmulor. Det handlar ibland om stora bunkrar med kök, omklädningsrum och verkstad. Batteri Bodskär utanför Utö var ett av de största i skärgården, idag är det raserat. Ett annat stort batteri låg på Nåttarö. Det bestod av två anläggningar förbundna med en 300 meter lång korridor. Idag är det plomberat. Bemanningen i vart och ett av dessa batterier utgjordes av 250 man. Varför har intresset kring alla dessa betongklumpar varit så lågt att ingen velat ha med dem att göra? Bunkernördar finns det gott om och intresset är stort internationellt för befästningar av alla slag. Äventyrsturism eller så kallad ”urban exploring” är två andra stora fenomen som kanske kunnat komma ifråga. För att inte tala om det historiska värdet. Bunkrarna är gjorda av betong byggda för att stå emot angrepp, det är inget som kräver dyra underhåll. Försvarsmakten har förvisso i många fall försökt överlåta anläggningarna till andra, men inte dröjt länge med att sätta mejseln i betongen när intresset visat sig svalt.
Vi har Arholma, Landsort och Siaröfortet som fina besöksmål, men nog kan även vi ibland må bra av att tänka ett varv till kring vad vi faktiskt har på vår bakgård.
peter augustsson