KRÖNIKA. I veckan kom besked från EU:s ministerråd om nästa års fiskekvoter för Östersjön. Turligt nog tycks man ha hörsammat larmrapporterna från forskarna i det internationella havsforskningsrådet ICES och stramat åt torskfisket till ett absolut minimum – endast en mindre bifångst kommer att tillåtas i östra Östersjön, där det nu även blir stopp för fritidsfiske riktat mot torsken. Det är såklart bra, men kommer som flera påpekar, inte enahanda att rädda torsken. Det krävs mer långsiktighet och fler strukturella åtgärder än så för att få tillbaka ett hållbart, välmående bestånd.
Men det krävs också att kvoterna faktiskt efterlevs. I en granskning som Sveriges Radios grävprogram Kaliber gjort framkommer att det under lång tid, närmare tio år, skett tämligen omfattande felrapporteringar i vad som faktiskt tas upp ur havet av yrkesfisket när det gäller bland annat sill och skarpsill. Det i sin tur riskerar att snedvrida råden som forskarna tar fram för hur stora kvoterna borde vara, och därmed är en ond spiral som till slut kan leda till utfiskning av vissa arter igång. Den fiskare som medvetet rapporterar fel gör sig själv således en rejäl björntjänst.
Vems är då ansvaret och hur ska ett rimligt kontrollsystem vara utformat? Det är inte en helt enkel fråga. Kanske var det därför som EU:s ministerråd inte kunde enas om de kontrollkrav som kommissionen föreslagit för att övervaka vad som verkligen tas upp. Men det är centralt om kvoterna ska ha någon som helst reell effekt.
I Sverige ligger frågan på Havs- och vattenmyndighetens bord, som tyvärr hittills har agerat med en oroväckande lojhet. De stora trålarna tillåts dammsuga havet och kontrolleras med stickprov på ynka 0,5 promille av lasten. Samtidigt har benen slagits undan för många av de småskaliga, kustnära fiskarena som praktiserar hållbara metoder. I många år har forskare och fiskareföreningar längs kusten försökt uppmärksamma myndigheten på problemen med det storskaliga industrifisket, men utan gehör.
Nu skriver HaV att man tar problemen med felrapporteringen på allvar. Man har själva gjort en ordentlig sammanställning över diskrepanserna. Kontrollerna ska öka, liksom samarbetet med Danmark där lasterna landas. Dessutom ska man kunna stänga fisket när kontrollresultaten tyder på att kvoten är uppfiskad. Bra. Men varför har man inte agerat förrän nu?
Det är dags för HaV att verkligen steppa upp och visa att man är den instans som går i bräschen för ett hållbart fiske på lång sikt. Inte den som famlar i kölvattnet.
