Visor, anekdoter och betraktelser över skärgårdslivets glädjeämnen och mödor på öarna i Ornöskärgården. Under ett framträdande vid bygdemuseet bjöd klockarbröderna Per Filip och Bertil Olsson publiken på en glimt in i en svunnen tid.
– Det var mycket roligt i barndomens glada dagar som jag skrivit en visa om här. Per Filip rättar till mikrofonen och börjar spela på sin gitarr.
I min barndoms glada dagar
Lek och ras i gröna hagar
Alla sköna ljusa minnen
De berikar våra sinnen
Vi spela boll, på gröna planer
Lekte cowboys och indianer
Hoppa hage, spela kula
Flickor hoppa rep och hjula
Och det var skönt när det var vinter
Då på skidorna man slinter
Och i backen, åker kana
Jagar pucken runt på bana
Brodern Bertil Olsson, som sitter vid hans sida, fortsätter berättelsen.
– Det är ju lite speciellt när man tänker på hur det var när vi var små. Det var ju folk som fiskade, som hade jordbruk och boskap, som ofta jobbade i skogen på vintern. Och så hade man kanske lite sommarsemestrare som kom. En familj som vi bodde hos vid några tillfällen var Ade och Edit ute på Fjärdlång, de var väldigt framgångsrika ålfiskare. Jag minns en gång när mamma skulle få ett av sina sex barn. Då blev jag och min bror inkvarterade ute på Fjärdlång. Och den här damen, Edit, var en mycket fantasifull person som ständigt var ute längs kusterna och letade efter trä. Hon hade en massa roliga träsaker som hon hade hittat och skapade konst med. Jag skrev en liten visa om Edit på Fjärdlång, som jag ska be att få sjunga för er.
I Marskärets marväxta vresiga skog
Går Edit med vidöppna sinnen
Åren som svunnit de minnes hon nog
Ja sydostbrisen brusar av minnen
Om ålfiske, duntäkt och sjöfågeljakt
om skötlägg med Huvudskärsfyren på vakt
Och sälfångst med värdet i skinnen
Det är ett fyrtiotal nyfikna åskådare som har slutit upp för att delta i dagens evenemang och stolarna framför de två trubadurerna fylls snabbt upp. Dagen till ära serveras det kaffe i sirligt finporslin, saft och nybakade kanelbullar. Publiken tillhör av naturliga skäl främst den äldre generationen, öbor som minns alla kulturpersonligheter som nämns och var med när det begav sig, men även några barn har hittat hit och sitter koncentrerade och lyssnar. Skolbarnen på Ornö har även de en relation till öns rika musiktradition då de vid varje jul- och sommaravslutning sjunger visor från bygden i kyrkan. Och idag får publiken möjligheten att möta sina två levande ö-legender, som trots sina år på nacken fortfarande är synnerligen aktiva i sin mångåriga kulturgärning. I ett flertal decennier har bröderna Bertil Olsson och Per Filip verkat som musiker – Bertil som vispoet vid sidan av sitt lärarjobb på folkhögskola, Per Filip tillsammans med sin fru Mia Marianne som han gett ut ett 30-tal skivor och uppträtt med på otaliga scener, i teve- och radioprogram och i kyrkor.
Men det var här på Ornö de växte upp i en syskonskara av sex barn. De är söner till den kände kantorn, skolläraren, kompositören, författaren, målaren och smått legendariske Klockaren på Ornö – Filip Olsson. Han blev god vän med regissören Alf Sjöberg som hade sommarviste på ön redan på 30-talet och som i sin tur lockade många kulturpersonligheter till ön. Såväl August Strindberg som Evert Taube har vistats här och kring just Taube finns förstås många skrönor.
Bertil Olsson berättar:
– Farsan kände ju Eskil von Schewen, Calles son, genom Pelarordern. Calle Schewens vals skrevs ju till Pelarordern, men ute på Svinskär här alldeles utanför kyrkviken, skrevs Havsörnsvals. Jag tror att det var 1929. Det fanns en seglarklubb som hette Havsörnen, där Sven Sahlén var ordförandehavsörn. Och den som var sjungande havsörn var Evert Taube. Det går rykten om att han en solig morgon efter en genomfestad natt står ute i blankvattnet med sjögräs i håret medan Sven Sahléns dyra luta ligger och flyter i vattnet. Där står Evert och deklamerar Havsörnsvals.
Sedan 1930-talet har ett otal filmer och teveserier spelats in i Ornöskärgården. Alf Sjöbergs film ”Den Blomstertid” handlar om en klockare, en karaktär inspirerad av Filip Olsson. Ingmar Bergman var på ön två gånger, först vid inspelningen av Törst – Per Filip minns scenen när en orm kryper i en myrstack precis utanför barndomshemmet och en annan där skådespelarna Eva Henning och Bengt Eklund badade nakna i en vik på Mefjärd – och förstås ”Sommaren med Monika” som blev en internationell succé.
– Ingmar Bergman hyrde Klockargården under inspelningen av Sommaren med Monika med Lars Ekborg och Harriet Andersson i huvudrollerna. Varje morgon gick de ut med en skuta och sen kom vi efter med vår fiskebåt Bamse med mat som lagats av två damer på Klockargården, berättar Per Filip och visar en teckning på bygdemuseet intill med texten ”Nu kommer Filip ut med maten”.
En annan film som förstås är omöjlig att inte nämna är Hemsöborna på grannön Kymmendö. Per Filip och Bertil har minnen även från den inspelningen, då många öbor rekryterades som statister.
– Det var många ur den gamla stammen av öbor som var med, så det var väldigt genuint, minns Per Filip. Pappa var med och spelade på logen i hög hatt och Bertil var där och dansade med vår mamma. Och jag var med när vi var ute och rodde, då vi skulle dragga efter kistan till Carlsson.
Hans bror fyller i:
– Och ni ska veta att Madame Flod vilar på den gamla kyrkogården här bakom skolan. Det här var en vals som de körde uppe på logen när giftermålet mellan Carlsson och Madame Flod ägde rum, säger Bertil och börjar spela melodin.
Att gå i pension som musiker verkar inte vara aktuellt för någon av klockarbröderna. Under de senaste 20 åren har Bertil rest runt i Sverige i hela 35 kommuner och 10 län och spelat, ofta på äldreboenden. Innan pandemin kunde han komma upp i hisnande 200 spelningar om året och bara i år har han hittills haft hela 50. Även Per Filip har varit flitigt anlitad och rest runt från Skåne till Norrbotten med sin breda repertoar som sträcker sig från visor och gospel till opera.
– Jag har verkligen flängt runt och haft roligt. Det har varit en viktig stimulans för mig. Jag tror att det är en fördel att man har lite roliga saker att göra, så att man känner en motivation att fortsätta, säger Bertil.
I trädgården framför sockenstugan börjar det bli dags att runda av dagens kulturevenemang. En av de sista visorna som klockarbröderna bjuder på är förstås den lokala klassikern, den älskade Ornövisan som skrevs av Filip Olsson och Tage Thiel och som publiken kan texten till utan och innan.
– Vad tar du för tonart, är det C? undrar Per Filip och vänder sig till sin bror.
– Du får leda den, så du får bestämma tonart, svarar Bertil.
Kring kusten ligga öar i tiotusental
Men vackrast badar Ornö uti havet
Där döljs bland skogar och sjöar
mång´ sommargök som gal
Och älgens spår i mossan är begravet
Se, ejdrarna de leka kring fjärden varje vår
Ett vingat budskap bär var våg mot stranden
Tills dagarna blir bleka, oktoberregnen slår
Och dimmorna bre slöjor över landen
Ett folk med starka nävar och glimt i ögonvrån
Bebygga Ornö uddar, berg och stränder
Med yx och plog de sträva
Och dunk hörs utifrån
När fiskarns båt med silver återvänder
Och barnen tälja barken till båt att segla med
Att pröva den på blåa kalla vågen
Det stiger doft ur marken och rök ur havets led
Och ungdomen får fyrens blink i hågen
