Elever i både högstadiet och gymnasiet praktiserar på Svartsö där de får komma nära både djur och natur.
– Vi försöker göra allt hållbart. Djuren ska ha det bra, säger Cilla Heurlin som driver Abborrvass Lantbruk och Bistro Sågen.
Svävaren ställer sig på tvären när Svenne Westerberg styr in mot Svartsö Norra brygga. Klockan är bara några minuter efter 8.30 som var avgångstiden från Åsättra brygga på Ljusterö. Med den anropsstyrda trafiken går svävaren direkt till den brygga där passagerarna vill kliva av så det blev bara ett stopp. Sju minuters färd med hörselkåpor är till ända och Lotten Andersson möter upp när svävaren stannar.
– Skärgården krymper när isen ligger, säger hon under den korta promenaden i mjukt snöfall upp till Svartsö Skärgårdshotell som hon driver.
Snart har hon Noah Buchanan i telefon, den 14-åriga praoelev som bor hos sina farföräldrar på Svartsö i två veckor och praktiserar både hos henne och hos Cilla Heurlin. Lotten guidar honom över telefon in i restaurangköket på Bistro Sågen två kilometer bort där Cilla väntar. Tillsammans har Lotten och Cilla sytt ihop dagens aktiviteter där de tar hjälp av flera unga personer.
– Det känns kul att kunna bidra till samhället och hitta på saker. Cilla har alla idéer. Vi samarbetar och alla känner varandra så vi har kul tillsammans, säger Lotten Andersson medan hon ställer fram varsin kopp kaffe i matsalen på hotellet.
Bland annat kör Lotten hållbara konferenser på hotellet där det ingår hållbarhetsarbete i Cillas jordbruk där konferensgästerna får komma i kontakt med djuren.
Ytterligare en kopp kaffe ställs framför oss när vi efter en kort bilfärd slagit oss samman med Cilla, Gustaf Erlandsson som är anställd hos Cilla, och Noah.
– Jag ville praoa här för att få en unik upplevelse. Göra något utöver det vanliga, säger Noah.
Idag kommer han få göra en massa saker, försäkrar Cilla.
– Vi ska utfodra djur, tvätta kor, göra korv! Det blir en tjock och het och en tunnare med citron och peppar.
Cilla pratar med tempo.
– Den här årstiden är lite annorlunda. Vårt verkliga liv. Då ska du se på sommaren!
Sommartid är det förstås full rusch med gäster på krogen. Cilla vill att matgästerna ska förstå varifrån maten kommer. Hon berättar om getpromenader och kryddträdgården som man passerar om man går från bryggan upp till krogen.
– Så nu har vi haft roligt! Nu är det dags. Nu ska vi göra ett korvdokument!
Händer tvättas, förkläden, handskar, mössor och tofflor tas på innan vi äntrar det stora restaurangköket tillsammans med Emilia Hoffsten och Wera Sjöström som kommer utifrån.
– Vi har brottats med får, de hade rymt. De ville ha havre som rann ur en säck. Jag la mig på säcken men de hittade nya hål överallt. Tillslut fick vi in dem, säger Emilia och skrattar.
Emilia och Wera går på Mälardalens Ridgymnasium i Gustavsberg, där de har Lill Schierman från Hjälmö som lärare.
– Vår lärare känner Cilla och vi har varit på studiebesök här med klassen. Djuren såg ut att ha det fint, de bor fint här. Så är det inte på alla ställen. Det är mysigt att bo på en ö och försörja sig själv. Lite coolt, säger Wera.
Cilla ber Noah att anteckna ingredienser och mängder på ett papper. Korven som ska produceras blir ett bra exempel på lokal mat lagad efter läge.
– Vi kommer göra korv på gris, lamm och tackor. Det var det vi hade i frysarna och det är halvfryst. Det får aldrig gå över fyra grader när man håller på för då smälter fettet ut. Man ska ha en del späck men jag fick inte tag på så mycket så vi får komplettera med olja.
Lotten och Wera hjälps åt att fylla köttkvarnen med det lagomtempererade köttet. Färsen pressas ner och får sedan åka runt i en enorm rostfri bunke i en kvart tillsammans med kryddblandningen.
Lill ansluter till sällskapet tillsammans med fler av klassens elever: Wilma Ingvander, Elise Tengroth och Hedvig Palerius Harder. De har under praktikperioden fått följa med Lill till olika gårdar och har inga fasta praktikplatser.
– Det är ont om gårdar som tar emot praktikanter. I kurserna ingår ju det praktiska och här på Svartsö får vi göra praktiskt arbete, inte bara gå på visning, säger Lill.
Är kryddningen bra? Lotten får till uppgift att steka på några små pannbiffar av den färdigkryddade färsen innan korvmakeriet fortsätter. Stekpannan skickas runt i sällskapet. Jättegott och smakrikt, lagom starkt blir betyget.
Några fjälster – tarmar – är redan stoppade med färs och både Emilia och Noah blir visade hur de ska tvinnas så tarmen delas av i portionsstora smala korvar. De ska sedan hängas upp på en ställning över natten. Imorgon ska de värmas till 72 grader och rökas. Sedan kan de stekas på när de väl ska serveras.
– Sen ska ni få tvätta kor, säger Cilla.
– De sparkas inte va? undrar Hedvig.
– Klia dem på rumpan, då blir de glada, säger Wera till klasskompisen.
Korna vid namn Alva, Blomma och Åsa bor i en ladugård i närheten av Bistro Sågen och Svartsö skola, tillsammans med får och getter. I byggnaden bredvid huserar grisar och hästarna står i hagen utanför.
– Bääääää! skriker fåren när vi kommer in.
De upprepar sitt ljudliga meddelande tills Cilla slänger åt dem lite ”tjathö så att de blir tysta”. Höet åker upp på det runda foderbordet och sedan är det möjligt att föra ett samtal i ladugården igen.
Alva, Blomma och Åsa ska inte bara tvättas utan också få lusmedel – det gäller att passa på när de står still. Men först måste tjuren ut. Han har blivit lite väl glad i Blomma men får kliva av och blir utkörd. Sedan klättrar tjejerna över staketet och in till korna, utrustade med rotborstar och stora hinkar med schampoo. Korna är del i ett koprojekt som består av cirka 70 investerare på ön, de flesta fritidsbor som har tiden.
– De är ju lediga när de är här. De blir stolta över att ha varit med och tagit upp en åker, säger Cilla.
– Det handlar om relationer, att vara del av ett samhälle, säger Lill.