Sedan elva år tillbaka betar nötkreatur från Finnhamn gammal åkermark på Husarö från försommar till tidig höst. Tack vare samarbetet med Husarö tomtägareförening främjar man därmed den biologiska mångfalden samtidigt som sommargäster och öbor vittnar om ett mer levande landskap.
– Det gynnar både sommargästernas behov på ett sätt de först inte visste om och det är fint att man kan samarbeta med folk som bor och driver företag i skärgården, säger Martina Högberg.
Samarbetet mellan Martina och Husarö tomtägareförening sträcker sig tillbaka till 2013 och går ut på att några av hennes kor skeppas över till Husarö där de kan beta mellan maj och oktober. Just den här sommaren är det två kor och två kalvar som är på besök och de anlände först efter midsommar. Göran Blom, ordförande i tomtägareföreningen, berättar att han fått frågor från oroliga öbor och sommargäster som undrat om det kommer några djur i år.
– Det är lite roligt. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, säger han.
Göran berättar att den öppna resten av jordbrukslandskapet var framträdande på ön innan man lade ner gården på Husarö i början av 1960-talet, något som försvårade möjligheterna att sköta markerna.
– Om man ska ha någonting kvar så måste det skötas och det är för mycket för att vi ska klara av att göra det själva. Vi har fullt upp med att röja efter stormfällen och röja igenväxning, men de här stora öppna ytorna klarar vi inte av och det går väldigt fort. På fem till tio år tar igenväxningen fart och man ser inte stränderna längre. Det blir väldigt tråkigt, säger han.
Göran Blom har besökt Husarö sedan 70-talet och i samband med att han köpte en tomt på ön för 15 år sedan blev han ansvarig för träd- och markvård i tomtägarföreningen som består av ungefär 100 tomter. Nu har Göran gått i pension vilket innebär att han kan tillbringa ännu mer tid på Husarö. Därmed har han kunnat följa utvecklingen som skett de senaste åren på nära håll.
– Det har blivit väldigt fint när djuren betar och det uppfattas ju, åtminstone av alla som säger någonting, som ett väldigt fint och trevligt inslag i landskapsbilden här. Ön har ett liv på ett annat sätt tack vare att det går djur här och att det är öppet och fint, säger han och fortsätter:
– Jag är växtekolog i botten så för mig är det också intressant att se hur floran utvecklas, och det är ju väldigt positivt. Länsstyrelsen har varit ute och tittat två gånger på strandängen och de berömde den. Det är ju väldigt artrikt och det är en hel del arter som var vanliga en gång i tiden när slåtter var vanligt i skärgården.
Martina Högblom har drivit Idholmens gård i 25 år och Göran Bloms kunskap samt genuina intresse för flora, fauna och biologisk mångfald är något hon är tacksam för.
– Det är ju det som är roligt med Göran. Han är otroligt botaniskt kunnig och har jobbat mycket med de här frågorna. Han har väldigt mycket kunskap om både växter och framför allt betesmarker, säger hon och fortsätter:
– På vissa ställen hyr man djur från fastlandet men det bidrar ju inte till en levande skärgård mer än på sommaren när djuren är där. Det är bättre att gynna företagare som redan bor och verkar här ute. Det tycker jag är det fina i kråksången, att man ger ännu bättre förutsättningar för mig att driva lantbruk på plats.
Göran Blom säger att det är trevligt att höra att Martina vill lyfta fram föreningen och berättar att för honom handlar det om att göra en positiv insats för Husarö, särskilt på tomtområdet då det är de markerna man har rådighet över.
– Det handlar om att göra någonting som både gör att det är ett mer öppet och trivsamt landskap och mer levande med djur, men också bidrar till bevarad och kanske till och med ökad biologisk mångfald här oavsett om man ser det eller inte. Men en del syns ju, säger han och fortsätter:
– Jag tycker själv att det blir successivt finare på de här markerna som brukas. Vi begränsar älggräs, aluppslag, sälg och sådant som vi inte vill ha, och de här ganska småväxta växterna kan ju klara sig kvar vilket de inte hade gjort annars. Det gör att det, i alla fall normalt sett, har varit fler insekter. Just i år tycker jag att det varit väldigt lite insekter, men det hoppas jag mer har att göra med hur årsmånen och vädret har varit i år. För det brukar vara ett otroligt liv av insekter, grodor, kopparödlor och sådant där. Det är roligt. Jag tycker någonstans att vi nästan har en skyldighet att ta hand om det som så många människor under så lång tid har slitit för att få till.
Text och foto: John Gimling
