KRÖNIKA. De av oss som någon gång varit med om en riktig kris där kommunikationerna inte fungerar, elen är utslagen och där räddning och sjukvård är långt borta, vet hur viktigt det kan vara att kunna meddela sig med omvärlden.
Om nu inte marknadens aktörer i form av elleverantörer och telefonoperatörer kan sköta detta fullt ut så får man som privatperson fundera på om det går att lösa på annat sätt.
De statliga myndigheterna, som Post och Telestyrelsen, PTS, har visserligen ett ansvar och de utreder, skriver rapporter och utfärdar direktiv. Vid avbrott i kommunikationerna, speciellt i mobilnätet, kan den enskilde hoppas på att mobil- och elbolagen sköter sitt uppdrag och reparerar systemen snabbt.
Men som bekant kan det ta tid. Och i ett läge där någon på en ö drabbas av en hjärtinfarkt finns det inte tid att vänta, om händelsen ska få en lycklig utgång.
I krönikan i förra numret av Skärgården (nr 14) skriver Lasse Söderman om nedmonteringen av telefonin i kopparnätet och Telias hastiga och tveksamma hantering av detta.
Problematiken har PTS uppmärksammat och skriver i en ny rapport att ”det bedöms vara särskilt viktigt att fånga upp de platser där det finns kopparnät i dag men där en avveckling av kopparnätet skulle kunna leda till att platsen blir helt utan infrastruktur.”
Myndigheten skriver också att den som inte kan få tillgång till internet eller telefoni genom marknadens leverantörer kan få hjälp av PTS med en lösning, till exempel satellittelefon, där den enskilde dock får betala 5 000 kr själv.
Satellittelefoner är överlag en dyr lösning. En bra apparat kostar många tusen kronor och samtalen är hiskeligt dyra. Men visst är det alternativ för den som har råd och möjlighet, som reservsystem när mobiltelefonin går ner.
En billigare och förmodligen bättre variant för den som befinner sig i Stockholms skärgård är att skaffa en VHF-radio. För runt en tusenlapp i inköp, för de billigaste apparaterna, och med ett abonnemang hos Stockholmradio för några hundralappar per år kan en VHF-radio användas både för nödsamtal och för att koppla upp sig mot telenätet.
Det vore spännande för oss på redaktionen att få veta om du som läser detta har egna erfarenheter av någon av dessa lösningar i skärgården? Eller om ni kanske har gått ihop om något nödkommunikationssystem som grannar?
För när det kommer till kritan är det som vanligt i dessa trakter att, som PTS uttrycker det, den enskilde måste ta sitt eget ansvar för att säkerställa sin infrastruktur.
