Familjehemmet brann ner till grunden. Johan Frestadius har vid två tillfällen fått strandskyddsdispens från kommunen att bygga upp det igen, men därefter nekats av länsstyrelsen som menar att marken inte längre är ianspråktagen. Nu står han vid vägs ände.
Vintern 1995 brann Johan Frestadius fritidshus på Ägnö ner till grunden. Bara ett halvår tidigare hade han och hans bror på egen hand färdigställt en renovering av huset, där familjen tillbringat somrarna sedan länge tillbaka.
– Min farfars far flyttade ut till ön redan 1897. Huset byggdes 1905 av min farfar, och gick sen i arv till min pappa och hans två systrar. Det tog fem år att renovera. Varför det brann vet vi inte.
Två år efter branden fick Johan Frestadius bygglov för att bygga upp huset igen, men det dröjde därefter ett bra tag innan han bestämde sig för att göra det.
– Jag bodde utomlands då, och tappade lusten helt att fortsätta. Sen när jag flyttade hem och fick lite mer kraft så räckte inte pengarna till att bygga upp det. Den summa jag fick från försäkringsbolaget gick inte ihop med hur jag ville bygga, med materialval och så, berättar han.
Men 2016 hade han fått ihop ekonomin och lämnade då in ansökan om bygglov och strandskyddsdispens till Tyresö kommun, som beviljade ansökningarna. Länsstyrelsen överprövade dock fallet och gav avslag på dispensen. Johan Frestadius lämnade in en ny ansökan och fick besked om att även den skulle överprövas.
– Då ringde jag upp länsstyrelsen och frågade om när vi skulle tänkas få besked, och fick svaret att det skulle dröja två till tre år. Då flög jag i taket, och sa att om ni inte kan hantera det här bemyndigandet att överpröva dispenser så får ni väl lämna tillbaka det.
Kort därefter fick Johan Frestadius besked att hans dispensansökan avslagits en andra gång. Motiveringen var att tomten inte ansågs vara ianspråktagen eftersom det gått så många år sedan branden. På tomten finns, förutom grunden från det nedbrunna huset, även fem mindre uthus, brygga och en pråm. Platsen har också skötts med gräsklippning, och är inhägnad med staket. Det räcker dock inte, enligt länsstyrelsen:
“Det är bostadshus som genererar hemfridszoner och mark som tagit i anspråk utgör oftast av etablerad tomtplats runt bostadshus. Eftersom fritidshuset (bostadshuset) inte längre finns kvar och att det dröjt 27 år sedan branden är fastigheten som helhet inte ianspråktagen trots att det finns uthus och stängsel på fastigheten samt att gräsklippning har skett”, skriver man.
Enligt Miljöbalken så ska det i regel inte ha hunnit gå mer än ett år från att en gammal byggnad förfallit eller rivits till dess att man ansöker om dispens för att få uppföra en ersättningsbyggnad. Efter det kan man fortfarande söka dispens för en ny byggnad, och få det om man kan anse att marken runt den gamla byggnaden är lagligen ianspråktagen för privata ändamål. Man kan också få dispens från ettårskravet, om den kommunala byggnadsnämnden anser att det finns särskilda omständigheter som gjort att man inte kunnat söka i tid.
Men när Johan Frestadius för tredje gången gick till kommunen för att be om dispens blev det nej direkt.
– Då var det ny personal. De menade att eftersom länsstyrelsen sagt nej två gånger så blir det prejudicerande, då säger de nej istället för att behandla det som en ny ansökan.
Han har tagit de tidigare ärendena vidare till Mark- och miljödomstolen, som gått på länsstyrelsens linje, och därefter till Mark- och miljööverdomstolen som inte beviljat prövningstillstånd. Han har även överklagat kommunens senaste beslut till länsstyrelsen och till mark- och miljödomstolen som båda avslagit överklagandet.
Han är besviken på att det inte är någon som kommit ut för att titta på området, med undantag från de första två tjänstemännen från kommunen,
I det senaste domslutet från Mark- och miljödomstolen skriver man att Johan Frestadius skäl för dispens är beaktansvärda, men att man anser det allmänna intresset av att långsiktigt värna strandskyddet väger tyngre i detta fall.
För Johan Frestadius återstår nu att bestämma sig för om han vill ta det till Mark- och miljööverdomstolen ytterligare en gång.
– I sju år har jag hållit på med det här nu. Jag är helt nedtryck i skorna. Jag vill bara återskapa det som funnits där i så många år, och kunna samla mina barn och deras familjer där. Men det känns helt hopplöst.
