KRÖNIKA. I artikeln här intill berättar Mikael Magnusson om sin och familjens dröm att en dag kunna bosätta sig permanent på Lilla Gräskö. Förutsättningarna är inte så pjåkiga för de har redan ett hus på ön och Mikael har nyligen fått jobb där. Avgörande för familjens beslut är dock att det måste finnas fungerande skolskjuts till ön. Tyvärr saknas just den lilla detaljen så Gräsköarkipelagen, en av Norrtäljes få kärnöar, går miste om ännu en ung barnfamilj.
Är det en olycklig slump att det råkar inträffa i kommunen som säger sig ha ”Sveriges populäraste glesbygd” och som nu filar på ännu en ambitiös plan för landsbygds- och skärgårdsutveckling?
Strategier är nödvändiga och ska inspirera när framtiden byggs men om inte visionerna lyfter är, och förblir, de endast tomma ord på bleknande papper. I det läget brukar luttrade politiker ta fram en helt ny strategi och vips är det byråkratiska kretsloppet slutet.
Det magiska tricket, då ord blir till handling, kallas realpolitik vilket kräver både mod och uppriktig vilja hos utövaren.
Om Norrtäljes nya skärgårdsplan håller för det återstår att se men genom kommunens tidigare hållning i glesbygdens skolfrågor finns en blytung historisk belastning.
Norrtälje har varit sämst i klassen bland skärgårdskommunerna på området medan Värmdö länge kunnat stoltsera med högsta betyg. Även där har skolkriser, av olika slag och dignitet, kommit och gått men Värmdö har ihärdigt och stolt slagits för sina skärgårdsskolor.
Därför är det med bestörtning som många av oss tar del av kommunens förslag att flytta årskurserna sex till nio på Runmarö, Svartsö och Möja till fastlandet. På debattsidan i dagens tidning förklarar Inger Olsson, Möja, på ett utmärkt sätt historik, mekanismer och effekter kring det som kan bli Värmdös ödesfråga i skärgårdspolitiken.
Även om förslaget slutligen faller har det dessvärre redan gjort skada som kommer att få konsekvenser för Värmdö skärgård. Nu har kommunen visat att den inte längre är att lita på när det gäller skärgårdsskolorna. Oron och osäkerheten inför framtiden får fäste på öarna. Barnfamiljen som tänkt flytta ut börjar tveka. Ö-företaget som planerade att expandera avvaktar.
I visan skriver statsmännen på ett konvolut, reser sig och förkunnar högtidligt för hela världen att alla krig är slut. Kanske är det sådana ledare och besked som krävs för att skärgården ska blomstra i framtiden. En ärlig och stark avsiktsförklaring som människor törs lita på. En garanti, skriven i granit, att skärgården ska få utvecklas och hållas levande året om oavsett pris, politiskt styre eller kreativa tjänstemannaförslag.
