Sjöpolisens uppdrag är lika varierat som vädret. I Stockholms län finns nio polisbåtar som fungerar som en ingripande polisbil, fast på sjön. Skillnaden är att de är mer sårbara för väder och vind och oftast får klara sig på egen hand utan förstärkning.
Snart är sommaren här och skärgården fylls av båtar och vattenskotrar. De 60 sjöpoliser som normalt patrullerar Stockholmsområdet får förstärkning för att klara av anstormningen av turister och fritidsboende.
– Arbetsbelastningen ökar, men samtidigt blir arbetet mycket mer intressant på sommaren eftersom det är så otroligt mycket mer som händer. Det har börjat redan nu i och med det fina vädret och vattenskotrarna som kom fram, säger Mikael Olofsson, som är en av tre sjöpoliser ombord på polisbåten idag.
Vilka kollegor man har varierar från dag till dag, men Lotta Åkebring, Aris Janisels och Mikael Olofsson har alla tre jobbat länge inom sjöpolisen och är vana att jobba ihop.
Kanske är anledningen till att många av poliserna stannar på sjön att det krävs lite extra motivation för att komma med i sjöpolisen. Ingen tvingas in eftersom det är svårt att bli antagen till sjöpolisutbildningen som krävs, och konkurrensen om de få platserna är stor. 
Först måste man ha jobbat några år som polis innan man kan ansöka och få göra en provtjänstgöring. Där värderas hur man framför fartyget och vilka kunskaper inom navigation man har. Ansvarskänsla och konsekvenstänkande är viktigt, men stor vikt läggs även vid den sociala förmågan. Allt vägs samman och blir man godkänd får man söka sjöpolisutbildningen och hoppas på att bli antagen. Sen väntar en två månader lång utbildning innan man är redo att tjänstgöra på polisbåten.
– Att köra båt och navigera kan man lära folk, men den sociala biten är jättestor. Man måste kunna fungera under väldigt pressade förhållanden. Ombord på båten är vi bara tre poliser och det finns ofta ingen möjlighet till förstärkning som det finns på land, säger Mikael Olofsson.
Många av de som går utbildningen hoppar in extra under sommarhalvåret. Det gjorde Mikael Olofsson innan han blev fast anställd vid sjöpolisen året runt för ett par år sedan.
– Tidigare hade jag delad tjänst och var på sjöpolisen sommartid och under vår, höst och vinter var jag i tunnelbanan. Det är jättebra att ha olika erfarenhet bland de som jobbar på sjön. De som kommer sommartid jobbar ju på andra ställen och tar med sig sin erfarenhet, så man får en enormt hög kompetensnivå ombord på en besättning.
De är alla tre överens om att det bästa med yrket är att få hjälpa människor.
– Det kan vara allt möjligt. Häromdagen hjälpte vi ett äldre par att få bort ett träd som blockerade deras brygga. Nu kunde vi ta tag i problemet innan trädet flöt ut i farleden och blev en sjötrafikfara. Poliserna som jobbar i land i radiobilarna har mycket stressigare scheman. Man hör om folk som inte hinner äta lunch och jag skulle inte vilja ha deras jobb. På sjöpolisen vinkar folk när vi kommer och man känner sig uppskattad nästan varje dag. Vi är ju på ett sätt havets hjältar, säger Aris Janisels. 
– Sen kan det vara tillfredsställande hur konstigt det än låter, att man ibland har möjlighet att få någon att ändra sitt beteende – att hålla ner farten eller bli mer uppmärksam på att de röda och gröna prickarna ute i vattnet faktiskt betyder någonting. Alla har inte koll på det. Man vet inte om faror och inte heller riskerna, säger Mikael Olofsson.
Självklart finns det även dagar när det är mindre roligt att vara sjöpolis. Något som är tufft är svåra olyckor när människor har råkat illa ut. Även där är sammanhållningen viktig för att man ska orka med.
– Framförallt när unga människor har skadat sig eller förolyckats och man tvingas meddela deras anhöriga, det är det som är mest slitigt. Men vi har en enormt bra sammanhållning och pratar igenom dagen ordentligt, det måste man göra för att orka, säger Mikael Olofsson.
Jobbet är också av naturliga orsaker ett ansträngande fysiskt yrke som ganska ofta bjuder på kyliga temperaturer.
– Det regnar och blåser och man fryser så att man skakar, men jobbet måste utföras ändå. Vi kan inte välja att stanna i hamn, måste man åka ut så måste man åka ut. Trots att det i år är min 18:e säsong på sjön, längtar jag fortfarande efter att gå till jobbet, säger Mikael Olofsson.
Sjöpolisen i Stockholm har ett stort täckningsområde och får mycket hjälp i sitt dagliga arbete av tips från allmänheten. På så vis kan de rikta in sig särskilt på ett specifikt område vid behov.
– Allmänheten är vår bästa vän kan man säga. Det kan vara båtar man inte känner igen i den egna viken, eller någon som kommer och frågar efter vägen och så ringer man. Skåpbilar som kanske inte hör hemma i området. All polisverksamhet har blivit mer lättillgänglig för allmänheten och lättare att kontakta polisen både via telefon och sociala medier. Ju närmare polisen är allmänheten desto bättre är det. Det gör jobbet mycket roligare också, konstaterar Mikael Olofsson.