KRÖNIKA
Det är lite som gemenskapen på Roskildefestivalen, fast i lägre tempo och utan droger. Påminner en del om fristaden Christiania, men utan Pusher Street.
Covid-19 har skapat en ny community på Aspö i Stockholms skärgård. Det har varit välfyllt i stugorna sedan mitten av mars. Mestadels mogna män.
En del snickrar på husen, andra fixar med båtarna. Några IT-killar sitter vid datorn och programmerar. Själv skriver jag och planerar för ett kommande projekt.
Förmodligen bryter vi mot någon regel, men vi följer förre statsepidemiologen Johan Gieseckes lätt anarkistiska tolkning av Folkhälsomyndighetens uppmaningar: vi gör lite vad vi vill, när vi känner för det – fast rejält socialt distanserat.
Alltså har det blivit mycket paddling för undertecknad. En del löpande i skogarna på öarna. Många ensamma kvällar med katten. Mycket prat med grannarna på minst två meters avstånd. Två livesändningar på Facebook från skärgården till en tysk publik.
Arbete och fritid flyter samman. Sociala kontakter med fastlandet sker via Skype. Maten handlar jag on-line.
Jag tillhör inte dem som äger en fastighet på en ö. Jag hade turen att få hyra. Och från dag ett sa jag: ”when the shit hits the fan är det här man ska vara!”
Så jag var beredd, med förråd och all utrustning, när viruset kom. Jag var lite orolig för ensamheten, men efter fem månaders vandring från Mexiko till Kanada och otaliga andra vandringar är jag van att klara mig själv och hantera ensamheten. Dessutom har jag en bra samtalspartner i katten.
Jag är inte särskilt social i vanliga fall. Går sällan på middagar, restaurang eller krogen. Nu är den biten helt borta – och jag bryr mig inte så mycket.
Jag har aldrig gjort av med så lite pengar som nu. Mitt klimatavtryck är mindre än någonsin. Jag konsumerar nästan ingenting. Inga problem med relationer. Vänner och barn möter jag utomhus, oftast i kajak på havet.
Jag tjänar inte så mycket pengar, men eftersom mina fasta omkostnader är låga spelar det inte så stor roll.
Jag vill inte tillbaka till min gamla vardag efter Covid-19. Mitt i allt elände har viruset fått mig att ta ytterligare några steg mot den minimalistiska livsstil jag eftersträvar.
Tack för det.
