I sommar jobbar sjöpolisen och Kustbevakningen gemensamt med fart- och nykterhetskontroller, berättar sjöpolischefen Calle Jonsson och Kustbevakningens regionchef Kenneth Neijnes.
De båda cheferna har mycket gemensamt: vattenskotrar betraktar de som vilka båtar som helst, de skulle gärna se någon form av körkort på sjön och sjöfyllerilagen fungerar, anser de. Oavsett vad man tycker om den.
En ansenlig del av de samtal som sjöpolisen och Kustbevakningen tar emot så här års handlar om vattenskotrar.
– Många av de som kör har inte så mycket sjövett, konstaterar Calle Jonsson, chef för sjöpolisen i Stockholm.
Ofta har de aldrig varit på sjön tidigare och saknar de kunskaper och erfarenheter som den som vuxit upp i en båtfamilj har.
– De vet inte att det finns stenar och grund. Även om det förstås innebär en säkerhetsrisk så handlar de flesta klagomål om att man upplever vattenskotrarna som störande. Vilket inte behöver innebära att de gör något formellt fel. Den så kallade hänsynsparagrafen i sjölagen, som säger att säger att man inte får färdas på sådant sätt att man i onödan stör sin omgivning, är i praktiken svår att tillämpa. Beviskraven, för att det ska hålla i en domstol, är höga.
– Dokumentationen är enormt viktig, man måste filma, säger Calle Jonsson.
För närvarande pågår prövning av ett fall från förra året, men det har ännu inte avgjorts.
Vattenskoterförordningen, som säger att skotrar endast få färdas i farleder eller på särskilt utpekade platser, är, som Kustbevakningens regionchef Kenneth Neijnes säger, obsolet. Den är med andra ord inte tillämpbar.
I stället inväntar de båda myndighetscheferna resultatet av den pågående utredning som ska undersöka behovet av en eventuell reglering av ”vattenskoter och andra mindre motordrivna farkoster”. Utredningen ska överlämnas till regeringen i november i år.
– Vattenskotrar är båtar och den som kör är kapten, slår Calle Jonsson fast.
Vilket innebär att bestämmelserna i sjölagen gäller såväl dem som andra sjöfarare.
– Det finns verktyg, säger Calle Jonsson. Kustbevakningen och sjöpolisen har i mångt och mycket olika arbetsuppgifter, men när det gäller just sjölagen så sammanfaller de.
– Vi använder samma metoder, samma instrument och beviskraven är desamma, säger Kenneth Neijnes.
Från och med i sommar planerar de båda myndigheterna också sitt arbete kring bland annat fart- och nykterhetskontroller gemensamt. Samverkat har man alltid gjort, säger Kenneth Neijnes, men nu har samarbetet formaliserats med veckovisa möten på operativ ledningsnivå. Man har enats om gemensamma målbilder – hur många kontroller av fart och nykterhet man ska göra – och man kommer även att genomföra så kallade pådragsdygn tillsammans, då man satsar på att göra så många kontroller som möjligt. I preventivt syfte aviseras dessa ibland i förväg.
– Det stora målet är att minska antalet döda och skadade, säger Calle Jonsson.
Fast ser man till statistiken så sker det förhållandevis få olyckor i den vältrafikerade skärgården. Calle Jonsson menar dock att tillbuden är många och att det ofta är rena turen som gör att det inte blir värre. Och mörkertalet är stort, säger han.
– Det är mycket som inte rapporteras. Den hårt kritiserade sjöfyllerilagen, som skärptes 2010 och som innebär en fast gräns för sjöfylleri vid 0,2 promille, har de inga synpunkter på, utan nöjer sig med att konstatera att den fungerar. Oavsett vad man tycker om den. Det är numera betydligt färre som åker dit för sjöfylleri. Calle Jonsson berättar att de förra året tog fem bilister för rattfylleri på Rindöfärjan och förklaringen de gav var att de inte vågade ta sina båtar utan i stället valde bilen.
Och när det gäller sjöfyllerilagen kan ett klargörande vara på sin plats: har man kastat ankar och ligger på svaj är man förtöjd och inte på väg.
– Då finns det ingen grund för sållningsprov, säger Kenneth Neijnes.
Skärgården har under sommaren kontaktats av båtägare som berättat att de tvingats blåsa trots att de legat för ankar, men under förutsättning att man inte setts framföra båten, och precis kastat ankar, har myndigheterna ingen rätt att kräva alkoholprov i den situationen.
– Men draggar man så är man på väg, det finns det rättsfall på, tillägger Calle Jonsson.
De båda cheferna skulle gärna se att någon form av behörighetskrav, för såväl vattenskotrar som mindre snabbgående båtar, infördes.
– Någon form av körkort till sjöss baserat på ålder, fart och storlek, säger Kenneth Neijnes.
– Förarintyget är en bra grund, tycker Calle Jonsson, som jämför med vad som hände på land, när man införde körkortskrav för mopeder.
– Olyckorna minskade dramatiskt.