KRÖNIKA. Tänk dig att du en dag är sjuk och svag. Du måste resa till fastlandet av en eller annan anledning. Kanske måste du till tandläkaren, köpa nya vinterskor eller så vill du hälsa på en ny förälskelse. Men du kan inte ta dig dit själv. Du får inte köra bil längre och klarar inte att ta bussen ensam, eftersom busshållplatsen ligger för långt bort.
Men du har ett färdtjänsttillstånd. Då får man åka taxi till ett rabatterat pris. En bil kommer och hämtar dig hemma och kör dig dit du ska och tillbaka igen. Det är din rätt enligt svensk lag.
Men nu råkar du bo på en ö, till exempel Ornö. Där gäller inte den fina lagtexten, utan man får bara åka färdtjänst till och från Dalarö kaj. Resan från hemmet på Ornö och färjan över vattnet – får man klara bäst man kan. Färjan är inte handikappanpassad och på vintern är det halt. Om man vill sitta ner under den halvtimmeslånga resan måste man öppna en tung dörr och kliva över en hög tröskel och det finns ingen handikappanpassad toalett. På andra sidan vattnet står taxin, eller så har den inte kommit och du får stå på kajen och vänta. Hoppas att du inte ska ramla.
Stockholms läns landsting har tagit fram ett handikappolitisktprogram för åren 2011–2015 som heter ”Mer än bara trösklar”. Visionen skriver man, är att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva oberoende och delta fullt ut på livets alla områden. Hela resan – från dörr till dörr – ska fungera”.
I flera år har Annika Karlsson, sjuksköterska på hemtjänsten på Ornö, försökt upplysa politiker och tjänstemän om den ickeexisterande färdtjänsten. Men hon har inte fått något gehör och ingenting har hänt.
När jag ringde upp ansvarig tjänsteman på trafikförvaltningen på landstinget, tyckte han att öbornas förslag på lösning lät bra. Nu ser det kanske ut att lösa sig.
Den positiva vändningen mottogs med väldig förvåning men glädje hos öborna.
Det är inte varje dag man som journalist får vara med och aktivt förändra en situation som det där telefonsamtalet verkar har gjort. Men glädjen har en lite bitter eftersmak.
I flera år har Annika på Ornö mejlat, ringt och tjatat. Hon har kämpat för sina äldre. Inte bara gjort sitt jobb utan engagerat sig för sina medmänniskor. Men ingenting har hänt. Folk har fortsatt att ramla när de försökt ta sig av och på färjan, när de borde ha fått åka färdtjänst och ingen ansvarig har tagit tag i saken.
Det var tack vare Annika som vi på tidningen kom ut och pratade om färdtjänst. Och det var tack vare henne som jag ringde landstinget som upplever att det nu blivit presenterade en lösning som man inte visste om. Och nu kanske någonting händer. Ornöborna kanske får åka färdtjänsttaxi hela vägen från hemmet till destinationen som de har rätt till.