I planeringsarbetet för den framtida kajen i Vaxholm tar staden hjälp av barnen på förskolan Lekhagen. 2-6-åringarna har fått bidra med förslag till utformningen och kommer även att gräva ner en tidskapsel vid kajen där de får lägga ner saker de gillar och som representerar deras samtid.
Gungor och en hoppborg. Färgglada bänkar. Statyer som föreställer olika sagofigurer. Blommor och svampar. Ett glasgolv där man kan se ner på havsbotten och det som lever där, eller varför inte en bergochdalbana? Det är några av de kreativa idéerna som de 21 barnen på förskolan Lekhagen har framfört då de fått tycka till om vad de skulle vilja ha på Vaxholms kajer i framtiden. Detta är ett led i FN:s barnkonvention som stärker barns mänskliga rättigheter i praktiken och blev lag i Sverige år 2020.
– Vi tycker att det är viktigt att få fram barnens perspektiv så att man inte bara ser det med en vuxens ögon. Vad skulle de vilja se mer av? De tycker att det här är jättespännande, säger Maria Carlsson, som är projektledare för satsningen och den som fört dialog med barnen för att fånga in deras synpunkter.
Förskolebarnen har varit på studiebesök på kajen och fått vara med då man gjort provborrningar. Barnen har dessutom fått fylla en träkista med saker som de tycker om; en tidskapsel som ska grävas ner i kajområdet efter att de första spadtagen för den nya kajen görs i höst. Tidskapseln kommer sedan att ligga nedgrävd tills nästa gång kajen renoveras, kanske om 50 år, och innehållet är tänkt att representera vår nutid. Den 25 januari kommer kistan att överlämnas till kommunalrådet i Vaxholm, Malin Forsbrand. Ännu har inte träkistan fyllts men några saker har barnen hunnit lägga ner.
Än så länge har de lagt ner teckningar och lite olika material. De kommer även att lägga ner dagens tidning. Men kistan är ganska stor så det finns utrymme att lägga i mycket, säger Maria Carlsson.
I arbetet med tidskapseln har förskolebarnen inspirerats av ett avsnitt ur den populära barnserien Greta Gris, där pappa Gris grävt ner en sak för länge sedan och därefter grävt upp den många år senare.
– Det är ganska intressant, för det man tycker är så självklart idag kanske inte alls är det många år senare. Det ger ett perspektiv på vår samtid, säger Maria Carlsson.
