Det som förr var en självklar sysselsättning för skärgårdsborna är idag ett yrke som utövas av försvinnande få. Anders Jansson på Björkö är fiskare i tredje generationen och har sett hur fiskbestånden i skärgården, ett efter ett, utarmats över tiden.
– Det finns inte en fisk från den egna kusten inne i Stockholm längre.
Mysingen är insvept i mjuk grå dimma och vattnet ligger spegelblankt denna novembermorgon. Men tystnaden och den stilla ytan bryts snart av plask och sprattel. Det vankas mat i Anders Janssons regnbågsodling, och de hungriga fiskarna flockas vid foderautomaten.
Odlingen är blygsam, endast runt ett tusental fiskar, men det räcker för hemmaförsäljningen vid bygdegården på Ornö varje lördag under sommaren och fram till allhelgona. Snart är det julmarknadstider. Anders Jansson har i många år stått på Skansen och sålt nystekt strömming om helgerna under den kallare årstiden, men det är det slut med sedan ett par år tillbaka.
Det var alltid självklart för Anders Jansson att bli fiskare, liksom hans far och farfar, som köpte marken ute på Björkö 1912.
– Jag ville ju fortsätta bo kvar här ute. Jag gick lantbruksskolan inne i Berga, men blev aldrig bonde. Med det hänger ihop med det här livet, det är maskiner och bokföring och klara sig själv.
