Rovfiskar som gädda och abborre behöver grunda, skyddade vikar för att föröka sig. Vilket är precis samma miljöer som vi människor föredrar när vi bygger hus, bryggor och hamnar. På 1960-talet var mindre än tio procent av fiskarnas reproduktionsområden i Stockholms skärgård exploaterade, i dag är det nästan hälften.
Grunda, vegetationsrika och skyddade vikar är en förutsättning för att arter som gädda, abborre och flera vanliga kustarter ska kunna föröka sig. Här värms vattnet snabbt upp, tillgången på föda är god, liksom möjligheterna för ynglen att finna skydd från större rovfiskar.
Problemet är att vi människor ofta väljer exakt samma miljöer när vi bygger hus och framför allt bryggor och hamnar. På 1960-talet var mellan fem och tio procent av dessa vikar bebyggda, 2005 var motsvarande siffra 40 procent. Det visar flygfotografier som forskarna analyserat. Och sedan 2005 har exploateringen fortsatt; i genomsnitt minskar de orörda lekvikarna med en halv procentenhet om året.
– Kommer man närmare större tätorter som Norrtälje till exempel, eller i Värmdö, är exploateringstakten högre, ungefär en procent om året, säger en av rapportens författare, Ulf Bergström, forskare vid SLU:s kustlaboratorium i Öregrund.
I skärgården finns det en utbredd uppfattning att bryggor är bra för uppväxande fisk.
– Fiskar ställer sig gärna under bryggor. Men de ställer sig ännu hellre i vegetation om det finns att tillgå. Men kring bryggor minskar mängden vegetation.
När en brygga ersätter naturlig vegetation minskar produktionen av smådjur som uppväxande fiskar lever av. Och fiskynglen löper större risk att bli uppätna.
– Bryggor minskar produktionen av fisk, slår Ulf Bergström fast och fortsätter:
– Men bryggorna i sig är bara en del av problemet, jag tror snarare att det stora problemet är den båttrafik som bryggorna ger upphov till. De leder in båtar i miljöer där vattnet normalt sett står väldigt stilla, och drar upp sediment från bottnarna.
Sediment som grumlar vattnet kan slå ut fiskarna i deras tidiga livsstadier.
– Framför allt nykläckta larver är väldigt känsliga. Samtidigt missgynnas den storvuxna vegetationen av sedimentet, och därmed skadas de unga fiskarnas livsmiljö.
Ju fler fungerade uppväxtmiljöer det finns, desto fler stora rovfiskar hittar forskarna i området. Eller omvänt: ju färre orörda lekvikar det finns desto svagare blir rovfiskbestånden.
Ulf Bergström är väl medveten om att många i skärgården upplever strandskyddslagen som ett stort hinder, men efterlyser ändå ett starkare skydd för just skyddade vikar.
– Det är stor skillnad mellan olika strandsträckor och det är en avvägning man får göra, vill man ha bra fiskbestånd eller vill man ha fler bryggor i grunda vikar? Mer exponerade kustmiljöer är inte lika känsliga, där förekommer det vågsvall naturligt. Personligen tycker jag att det rent biologiskt sett går bra att bygga anläggningar på lite mer exponerade sträckor. Men det kostar ju mer för då kanske man måste lägga ut sprängsten och bygga pirar. Men för fiskens del och även för vegetationens del gör de mindre skada där.
En stor gemensam brygga i stället för tio enskilda är också att föredra.
– Det svåra är att en enda brygga gör väldigt liten skada i sig, men totalt sett så byggs det väldigt många. Och på lång sikt spelar det en jättestor roll för fiskbestånden.
De relativt långsamma förändringarna gör det också svårt att få syn på problemet.
– Mannaminnet är helt enkelt för kort för att vi ska se dessa förändringar.
Men med nuvarande exploateringstakt kommer samtliga uppväxtmiljöer för abborre, gädda och mört i närheten av tätorter som Stockholm och Norrtälje att vara exploaterade inom 50 år.
– Jag tycker att man ska vara medveten om det här. Genom planering och att man gör skillnad på olika typer av strandmiljöer så kan man hitta områden som är mindre känsliga respektive mer känsliga och skyddsvärda.
FAKTA rovfiskar viktiga för kustmiljön
Om rovfiskar som gädda och abborre blir färre blir småfiskar som storspigg desto fler.
Spigg äter små algbetande kräftdjur som minskar i antal när spiggbestånden växer.
Med färre algbetande kräftdjur breder de trådformiga algerna ut sig och kan konkurrera ut mer storvuxen vegetation.
Om den storvuxna vegetationen minskar, minskar även rovfiskarnas livsmiljö.
Starka spiggbestånd innebär även att gädd- och abborryngel får konkurrens om födan.
Med färre algbetande kräftdjur ökar algblomningarna och vattnet blir grumligare.
Starka rovfiskbestånd motverkar dessa övergödningssymtom. Sambanden är inte helt utredda men forskning pågår, bland annat inom projektet PLANT-FISH.