KRÖNIKA. En ny studie från Stockholms universitet pekar nu på att sälens inverkan på bestånden av vissa Östersjöfiskarter är minimal i jämförelse med andra faktorer, till exempel klimatförändringar.
Men! ropar vän av ordning. Kom det inte så sent som för ett år sedan en annan studie som visade på motsatsen? Vad ska man tro på egentligen?
En närmare titt visar att det inte nödvändigtvis finns en motsättning här. Dels finns en skillnad mellan vilka områden man studerat. I Sture Hanssons utredning från 2017 konstaterades att det framförallt är det småskaliga, kustnära fisket som drabbas, medan man i den nya studien tittat på öppet hav. Det är även olika fiskarter som avses. Båda studier är eniga om att torsk, sill och skarpsill inte är hotade av sälen. Och ingen studie hävdar att sälen inte alls äter fisk överhuvudtaget.
Oavsett om man är sälhatare eller sälkramare, tar man gärna tillfället i akt att slå på stora trumman när belägg för just ens egen åsikt har presenterats. Och djupare grävs därmed skyttegravarna. Alla hävdar att de lutar sig mot obestridlig fakta.
Det finns en fara med forskning och journalistik, och det är att mycket förenklas. Nyanser, förbehåll och omständigheter i komplexa studier som genomförts över flera års tid försvinner lätt när de ska kokas ner till 1500 tecken och en slagkraftig rubrik som ska nå genom bruset. Viss förenkling måste såklart ske, så att vanligt folk ska kunna förstå akademikerlingot. Men det finns också en fara när konsekvensen blir att man drar växlar man egentligen inte borde baserat på ett forskningsresultat.
Forskning handlar sällan om att ge odiskutabla, entydiga svar som gäller i evighet (det är sånt religion är till för). Forskning handlar om att studera verkligheten, skapa modeller och formulera hypoteser, revidera modellerna allteftersom man studerar vidare och därmed komma lite närmare en sanning.
I infekterade frågor, som den om sälens eller skarvens varande eller icke-varande, finns också risken att större underliggande problem inte får rätt fokus. Som till exempel att med den takt människan förstör havsmiljön kommer vi inte ha några bekymmer, och inte heller någon glädje, av vare sig säl eller fisk i framtiden.
