I maj 2022 ansökte Sverige om medlemskap i Nato och idag är vi ett av 32 medlemsländer. Medlemskapet innebär förändrade uppgifter och förutsättningar för Sverige och totalförsvaret. Det ställer nya krav på ett redan ansträngt försvar, under press från ett försämrat omvärldsläge och säkerhetsläge på Östersjön.
– Vi ska klara av att försvara vårt eget land, men även försvara alliansen och dess gränser på andra sidan Östersjön, säger överste David Saflind, regementschef, Stockholms Amfibieregemente.
ÖARNA MELLAN ÖST OCH VÄST, Del 2
På Folk och försvars rikskonferens i Sälen i januari 2024 sa marinchefen Ewa Skoog Haslum att den svenska marinen är för liten både för nuvarande och kommande uppgifter. Hon påpekade även att marinens personalstyrka skulle behöva vara dubbelt så stor, med en tredje amfibiebataljon och en tredje basbataljon.
I FOI:s rapport Natomedlemskapets konsekvenser för sjödomänen, februari 2024, framgår tre områden i försvaret som kommer påverkas av Natomedlemskapet. Dessa områden är direkt kopplade till marinen och Amfibieregementets arbete i Östersjön. En sådan konsekvens är att strandstater som finns runt Östersjön, Västerhavet och Nordsjön, Sverige inkluderat, kommer förväntas ta ett stort ansvar för dessa områden. Det bedöms att huvuddelen av de svenska marinförbanden kommer att ställas under Natos befäl, samt delta i alliansens samarbeten. Det innebär att Sveriges resurser kommer fokuseras till Östersjön och ha en mindre roll än tidigare i Västerhavet. En annan konsekvens är att marinen och Amfibieregementets specifika uppgifter kommer påverkas. Medlemskapet innebär förändringar i uppgifter i sjödomänen, där fokus kommer skifta från att bestrida angriparens sjökontroll på Östersjön till att delta i Natos etablerade sjökontroll. Syftet är att stötta sjötransporter i våra vatten, skydda västlig infrastruktur och resurser. Ett tredje område som påverkas av Natomedlemskapet är att kontroll av luftrummet över Östersjön och sjödomänen blir en allt viktigare faktor. Därtill finns ett ökande hot mot fartyg på havsytan som innebär att det framöver finns ett behov av att vidareutveckla sjökontrollens metoder och medel. Överste David Saflind bekräftar att marinen och Amfibieregementet utvecklas i en ny riktning i och med Nato.
– Vi har övat mycket internationellt sedan innan men det kommer bli en ökning framöver, fler internationellt allierade kommer att synas i vår skärgård, säger han.
Det ökade samarbete med andra medlemsländer i alliansen innebär bland annat att flygstaben har ett tätare samarbete med AIRCOM i Tyskland och för marinens del ett ökat samarbete med MARCOM utanför London. Därtill innebär inträdet i alliansen att marinen och flygvapnet får tillgång till krypteringsnycklar från Nato, vilken går till alliansens datasystem för luft- och sjöövervakning. Tillgången till datasystemet ger en total överblick och lägesbild över Natos territorium, något man tidigare enbart haft tillgång till det vid vissa övningar. För marinens ubåtar sker en motsvarande förflyttning och marinen får tillgång till forum som tidigare varit slutna för ickemedlemmar. Sveriges Natointräde innebär även att försvaret kommer att tillsätta personal i Natostaber internationellt.
– Till en början i liten skala, planen är att de kommande sju åren tillsätta cirka 200-250 personer utomlands. Det påverkar personal i hela försvaret som kan komma att få byta befattning, säger han.
Utvecklingen innebär även att marinen och Amfibieregementet ökar sin användning av försvarets övnings- och skjutfält samt återtar områden som de senaste decennierna inte använts mycket.
– Vi utökar vår verksamhet och rustar upp befintliga fastigheter på öarna. Till viss del köps även nya fastigheter och mark, men inte i någon större utsträckning, säger han.
Förändringen medför att tillfälliga skyddsobjekt i skärgården kommer att bli vanligare när försvaret genomför verksamhet som kräver det. Tillfälliga skyddsobjekt kan gälla under dagar eller veckor. Försvarets ökade närvaro i skärgården innebär att det kommer att bli synligare för boende och besökare.
– Det jag vill uppmana till är att inte ta bilder på vår verksamhet och sprida på sociala medier om vi inte bjuder in till det. Hjälp oss att vara så dolda som möjligt. Ibland vill vi synas och ibland inte, säger överste David Saflind.
Amfibieregementet är försvarets sista marina utpost längs Sveriges kust. Under våren håller Amfibieregementet övningen Swenex i Stockholms skärgård. Förbandets huvudsakliga uppgift är att förhindra motståndare att nå land, med hjälp av minor, robotar och granatkastare. På plats för att övervaka övningen är förvaltare Björn Åhman Kullengren, Stockholms amfibieregemente.
– I övningen deltar cirka 250 värnpliktiga. Syftet är att förbereda oss inför kommande övning där vi övar med hela kompaniet, då vi ska genomföra anfall med ett femtontal stridsbåtar, indirekt eld med granatkastare och anfallande plutoner, berättar Björn.
Det är varmt i försommarsolen och de värnpliktiga svettas under vikten av all utrustning de bär med sig. Om ett par veckor kommer andra Natoländer till övnings- och skjutfältet på Utö och genomför övningar som i sin helhet ter sig mycket lika de svenska övningarna. Natomedlemskapet innebär samtidigt förändringar i innehållet i det svenska försvarets övningar, främst för bataljoner och uppåt. I plutoner kommer förändringarna främst att märkas i till exempel sambandssystem och radioapparater, det menar förvaltare Björn Åhman Kullengren.
– Övningarna vi har i Amfibieregementet har inte anpassats efter Natointrädet och jag tror inte det kommer anpassas mycket framöver. Våra metoder på den här nivån är väldigt lika vad andra Natoländer gör, säger han.
Bakom oss andas värnpliktiga soldater ut i skuggan av träden efter ett svettigt moment. Vatten dricks i rikliga mängder, några skrattar och någon tar tillfället i akt att blunda lite innan nya order ges. Frågan är hur Försvarsmakten kommer påverkas av Natomedlemskapet och de krav som ställs när försvaret redan innan Natointrädet kämpat med att få resurser att räcka till. Försvarsmaktens personalresurser ska räcka till både vårt försvar och samtidigt ska personal skickas till att delta i internationella insatser och övningar.
– Försvarsmakten vill växa på flera fronter, men vi har en utmaning i att få personal, materiel och infrastruktur att räcka till, säger Björn. Han fortsätter:
– Att just nu utbilda en stor mängd fler värnpliktiga skulle jag säga kan bli ett problem. Vi behöver främst utbilda fler officerare, bygga ut vår infrastruktur och skaffa fler förläggningar, säger han.
Försvarsmakten lider av växtvärk och utvecklas med nya uppgifter i internationella samarbeten. Fler övningar kommer äga rum under början av sommaren. Mellan den 5-20 juni genomförs den årliga marinövningen Baltic Operations (Baltops). I år kommer övningen äga rum i Östersjön, Bottenhavet, Rigabukten och Gotska sjön, samt i markomården i flera olika länder kring Östersjön. Årets Baltops 24 är den första övningen då Sverige medverkar som Natoallierad. Försvarsberedningen föreslår nu att Försvarsmaktens budget ska ökas med 52,8 miljarder kronor fram till 2030, satsningarna ska bland annat bidra till ytterligare en brigad, utökat luftvärn och fler värnpliktiga.
Text och foto: Sissel Waering
De patrullerar skärgården i framtiden
I framtiden kan det vara drönare som försvarar Sveriges gränsvatten och skärgården. Men om kriget kommer är det inte ens säkert att vi kommer att se fienden.
– Om vi tittar på räckvidden på moderna vapen är det mindre troligt att det kommer stå en stor strid i Stockholms skärgård i framtiden, säger Hans Liwång, docent vid institutionen för försvarssystem på Försvarshögskolan.
– Den typen av försvarsanläggningar och försvarsplaneringar vi såg för skärgården på 1900-talet är inte längre riktigt aktuell, fortsätter han.
Men det betyder inte att Hans Liwång anser att skärgården spelat ut sin roll i Sveriges försvar. Det totala kriget är slutstationen, men redan i dag måste Sverige skydda sig mot fiender som kränker våra gränser och testar får förmåga.
– I ett hybridkringföringsperspektiv är skärgården väldigt, väldigt viktig, säger han.
– Vill fienden samla information om oss eller testa sin förmåga hamnar den ofta i skärgården.
Hans Liwång tror att det i allt större utsträckning kommer att ske med flygande drönare eller drönare som rör sig under vattnet och i båda fall dockar med skepp som ligger utanför territorialgränsen.
För att möta det hotet krävs det också att den svenska bevakningen blir mer flexibel. Tiden med fasta sensorer och bevakningssystem är förbi, anser han.
– Tittar vi tio år in i framtiden kommer vi nog se patrullverksamhet av obemannade system både under vattnet, på ytan och i luften.
– De kanske också kommunicerar med varandra. Det vill säga att man använder en enkel obemannad farkost under vattnet som kommunicerar med en farkost på ytan som skickar det vidare till en drönare som flyger, för att hela tiden kontinuerligt kunna ha kontroll över området och snabbt kunna få information även från under ytan och hela vägen tillbaka.
Som exempel på den teknik som redan nu finns nämner han Saabs obemannade sensorsplattform/helikopter Skeldar, den obemannade racerbåten Piraya och undervattensdrönaren AUV62.
Vad som inte förändrats är terrängen i skärgården. Den är svår att bevaka. Det kräver mycket närvaro. Det kräver många båtar, många sensorer.
– Man ser inte förbi nästa ö. I en vik ser man bara vad som händer i just den viken, säger Hans Liwång.
– Därför tror jag att skärgården förblir ett område för små lättrörliga enheter, oavsett om vi pratar stridsbåt, mindre grupper med soldater eller om vi pratar drönare.
– Förmodligen kommer de olika plattformarna och enheterna att jobba tillsammans. Den regelbundna spaningen med obemannade farkoster det blir en naturlig kollega för amfibiekåren och marinen.
– De ger den enskilda amfibiesoldaten bättre information om vad som väntar runt nästa udde på ett sätt man inte har kunnat få historiskt.
Text: Jonas Hållén
