Vid den här tiden på året återvänder ejdern till våra vatten. Inget tyder på att den negativa trenden för den stora dykanden ännu har brutits.
Ejdern anländer till skärgården i månadsskiftet mars/april. De ligger och guppar fjärdarna med sin karakteristiska kroppsprofil och kilformade näbb. Förr var det vårjakt på fågeln, men det har upphört sedan många år.
I skärgården har antalet ejdrar minskat. Än så länge är det oklart exakt vad det beror på. Teorierna är många. Kanske har det helt naturliga förklaringar, eller så beror det på tiaminbrist och andra faktorer.
– Kanske beror det på ett ökat antal havsörnar som tar ungar och vuxna fåglar. Ejdern äter blåmusslor. De har blivit färre och mindre i storlek. Vilket i sin tur kan bero på minskad övergödning i Östersjön, vilket i sig naturligtvis är bra, säger Niklas Aronsson vid Sveriges ornitologiska förening.
Ejdern lever framför allt av kräft- och blötdjur och även insekter, främst under häckningstiden.
– Flera studier har visat att koncentration av tiamin (vitamin B1) i blåmusslorna stundtals och i vissa områden är alldeles för låg, vilket resulterar i låga halter av tiamin hos ejder.
En ojämn könsfördelning (honor/hanar) är något som redan kan ses i vår miljö och som också kan vara en konsekvens av tiaminbrist.
– Fortplantningen går inte lika bra. Även embryon i äggen och de unga nykläckta ungarna dör i hög utsträckning på grund av äggens låga tiaminhalt. På lång sikt kan man befara att det genetiska urvalet minskar, vilket kan få konsekvenser, säger Niklas Aronsson.
I svenska vatten minskar antalet ejdrar konstant med ett par, tre procent per år. Men kan variera i olika delar av utbredningsområdet.
– Jag kan inte svara på exakt hur det ser ut i Stockholms skärgård, men har troligen samma tillbakagång. Honorna kan vara i sämre kondition efter häckningen och blir lättare ett byte. Detta kan bland annat bero på näringsbrist eller om de överraskas av predatorer när de ruvar. Nedgången av stammen borde hamna på en ”ekologiskt” stabil, men vi ser inte det än. Vi behöver mer forskning och det har forskats en hel del. Problemet är att man träter om orsakerna för tillbakagången. Är det tiaminbrist, havsörnar, magrare/inga musslor, mink eller en kombination av flera negativa faktorer, säger biologen Lennart Balk vid Stockholms universitet.
Ejdern är till största del kolonihäckare och samlas på olika platser. Honorna är ofta mycket trogna den plats där de kläcktes och återvänder dit för att häcka. De placerar redet nära vattnet som fodras med dun och lägger vanligtvis fyra till sex grågröna ägg som ruvas i 25–30 dagar.
I världen har ejdern ett stort globalt utbredningsområde med en stor population, varför den kategoriseras som livskraftig. Men i Östersjön anses den vara hotad. Men är det kanske helt naturligt? Ingen kan riktigt svara på den frågan än.
Andra orsaker kan vara mink en och den ökande utterstammen. Båda arterna tar ejderns ägg och ungar. Det gör även havsörnen och undertecknad har också sett duvhök slå ejderungar.
Snart efter äggläggningen lämnar hanen häckningsplatsen och flyger till havs där den lever i flockar med nästan bara hanar. Honorna har flera kooperativa häckningsstrategier. Ett antal honor kan gemensamt ta hand om flera ungkullar. Privata initiativ att bygga små hyddor för häckande fåglar ger ett bra skydd mot rovfåglar och andra predatorer som mink och räv.
Merparten av världens ejdrar är flyttfåglar, men flyger inte särskilt långt. Svenska ejdrar övervintrar i södra Östersjön, runt de danska öarna och i Nordsjön.