Fördubblingen av fiskekvoten för strömming i centrala Östersjön nästa år har kritiserats brett. Men även sänkningen av skarpsillskvoten kan påverka den kustnära strömmingen negativt, varnar Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent.
– Det kommer få ödesdigra konsekvenser för ekosystemen i skärgården, säger han.
EU:s ministerråd beslutade i slutet av oktober om fiskekvoter för 2025. Bland de besked som väckte stor uppmärksamhet var att kvoten för strömming i centrala Östersjön blir 83 881 ton. Det är en höjning med 108 procent jämfört med i fjol då inget riktat fiske på strömming tilläts, utan endast en bifångstkvot.
Bland annat har landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), Sveriges representant i ministerrådet, fått kraftig kritik för att man inte lyckades få till en minskad strömmingskvot, efter de senaste årens larm om allt sämre fångster och tecken på ohälsosamma bestånd.
Enligt internationella havsforskningsrådet, ICES, är höjningen möjlig efter att man sett återväxt i lekbiomassa, förbättrad kondition hos fisken och ett ökat bidrag från yngre årsklasser. Men man skriver samtidigt att det finns fortsatt osäkerhet kring förekomsten av lokala genetiska delbestånd och en onaturligt låg andel storvuxna individer i bestånden.
Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent på Länsstyrelsen i Stockholm, tycker att de nya kvoterna är problematiska på två sätt:
– Dels är det en kraftig höjning av strömmingskvoten vilket talar mot all sans och vett överhuvudtaget. Jag begriper inte hur ICES kan komma fram till sådana tossigheter. Det speglar över huvud taget inte förekomsten av strömming i skärgården.
Men en annan aspekt som Henrik C Andersson också tror kommer att få negativ påverkan på den kustnära strömmingen är den sänkning av skarpsillskvoten med 31 procent som beslutats.
– Då måste de stora industribåtarna undvika att fiska för mycket skarpsill, och för att göra det måste de fiska mer kustnära. Under senare år har de i huvudsak hållit sig i sydöstra Östersjön där de fiskat ganska rent på skarpsill med ganska liten inblandning av strömming.
Att kvoten för skarpsill sänks beror främst på en oroande låg rekrytering under de senaste tre åren.
– Det är i allra högsta grad anmärkningsvärt. Skarpsillen är en kortlivad art. Den blir bara 4-5 år och har en jättehög reproduktiv förmåga, så misslyckas en sådan art är det några stora fel.
Möjliga förklaringar skulle kunna vara konkurrensen med spigg, brist på mat eller överfiske, tror Henrik C Andersson.
Är det då inte bra med en sänkning av skarpsillskvoten?
– Jo, absolut! Det som är problematiskt är att fiskemönstren ändras och att fisket kommer närmre kusten.
Henrik C Andersson vill nu se en omedelbar utflyttning av trålgränsen.
– Om inte det blir av från och med årsskiftet, då kommer det ligga stora industritrålare kloss an Stockholms skärgård under hela vårvintern. Det kommer få ödesdigra konsekvenser för ekosystemen i skärgården, säger han.
Regeringen beslutade i maj 2022 att flytta ut trålgränsen från fyra till tolv nautiska mil på prov och gav Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att driva försöket i form av ett vetenskapligt projekt. Men genomförandet, som skulle påbörjats för ett år sedan, dröjer.
Förhandlingar har förts med Finland och Danmark, och nu har ett förslag på ett område som sträcker sig från norra Öland upp förbi Stockholms skärgård lämnats över till EU-kommissionen och dess rådgivande organ för Östersjö- och fiskefrågor, Baltic Sea advisory council (BSAC).
– Enligt kraven i EU:s gemensamma fiskeripolitik ska båda instanserna konsulteras för att lämna synpunkter. Det ska göras senast 29 november, säger Fredrik Palm, en av projektledarna på HaV.
