Satellitens radarbild var tydlig. Det låg stora ytor slät is utanför Gräsö och isvidderna bredde ut sig långt österut. Snabbt var ett dussin grupper och mer än 150 åkare på plats.
Det finns is att befara på små sjöar, åar, Mälarens fjärdar och Sörmlands stora sjöar. I norr finns Torne Träsk och Ånnsjön med omnejd. Vättern och Vänern är alltid spännande.
Men det Stora Äventyret finns på havet; bland enorma ytor av svart kärnis, skravel, öppnor, släppråkar och vindbrunnar.
Du kan färdas i flera mil, nästan ljudlöst och i hög hastighet med vinden i ryggen över havsvidderna.
Du glider förbi öar och skär, fyrar och folktomma hus. Fikar i lä på en folktom kobbe i solen och tar en rast vid ett isberg.
Du letar mer, is längre ut, siktar mot iskanten och drömmer om turen som ska ta dig till Svenska Högarna, Bullerö, Huvudskär eller någon annan av utposterna i skärgården.
Den här dagen styr vi mot Ålänningensslangran för skönhet och isspaning. Vi konstaterar att vi inte kan ta oss till Åland och beger oss i stället på fina isar via Malbådornas mäktiga isbröt till Fluttuskären för att fika i sol och lä bland Norrvikens klippor.
Ulf Silvander i vår grupp har åkt skridskor i hela sitt liv. Han började när han var tre, på ett par barnskridskor på Riala Långsjö i Vallentuna. Medan vi sträcker ut över det frusna vattnet talar han om den ödmjukhet som krävs för att färdas på is, lik den hos de gamla fångstmännen på jakt efter säl på vårvinterns havsis.
Han minns en tur han gjorde på norra Åland 2018. På morgonen var det minus arton grader. Solen steg upp när han och kamraterna nådde Hamnsundet och den nylagda, men bäriga, isen.
– Ju längre vi åkte desto mer is fann vi, det var en lyckokänsla som spred sig i gruppen, berättar han.
– Vi rundade Saggö och kunde ta oss ut till Aspskär. Det var helt vindstilla, isen var blank och solen lyste. Isen hade brutits sönder över små öar och skapat stora isbrötar.
En av dagens turdeltagare till Örskär. Självklart! Vi beger oss mot ön och kryssar mellan vrakispartierna. Havet är ett böljande streck längs hela horisonten.
Men vi är inte ensamma där ute. Emellanåt dyker andra skridskoåkare upp i fjärran. Försvinner i väg bakom en ö eller gör en lov och närmar sig nyfiket för att spana vilka vi är.
Satellitbilden från Gräsö har fått stora delar av skridskosamhället att packa ryggsäckarna den här dagen. Plötsligt är tiotals bilar och två bussar på väg mot färjan vid Öregrund.
Juan Santos i vår grupp har laddat ner radarbilden i sin mobiltelefon. Med hjälp av den navigerar vi undan vrakispartier mot den slätaste ispartierna.
Genom att kombinera satellitbilderna med statistik, färdspår och färdrapporter som finns på skridskoklubbarnas medlemssidor har vi ett väsentligt bättre utgångsläge än tidigare generationers skridskoåkare.
Mårten Ajne har åkt skridsko i femtio år och i varje hörn av Upplands och Sörmlands skärgårdar. Han har bearbetat många års is- och väderdata och kombinerat detta med egen och skridskoklubbarnas erfarenheter. I text och kartor visar han hur Stockholms skärgård isläggs steg för steg i boken ”Skrinnarens guide till Stockholms skärgård”.
Han säger att skridskovintern 2024 är en av de bättre på senare år, om än inte ännu särskilt kall. 2018 var likartad (”Gullkronafjärden var fantastisk, turer gjordes Åbo-Hangö-Helsingfors”). 2013 var ännu bättre:
– Nämdöfjärden låg som en spegel i en månad, fantastiska vårvinterturer gjordes mellan Finland och Åland, minns Ajne.
– 2010 och 2011 var båda kalla men svårförhandlade med mycket snö, minns hur Finlandsbåtarna satt fast i isen vid Söderarm. Några nådde trots det Svenska Högarna.
Längre tillbaka nämner Mårten Ajne stora skridskovintrar som 2005 (kontinentala isytor bredde ut sig i Skärgårdshavet runt påsk, finska bottenhavskusten åktes från Gustavs till Wasa), 2003 (Svenska Högarna, Skarv, Huvudskär, Stockholm-Örebro med mera), 2001 (första turen Åbo-Åland), 1987 (Svenska Högarna flera gånger, hela Sörmlandskusten, Havssvalget) och 1986 (Västkusten med Väderö bod).
Det finns så många bra turer att hålla reda på. Så mycket vacker is som man åkt på och kommer att åka på. Men i medvind med solen snett från sidan och skridskorna på ytterskär lever skridskoåkaren för stunden:
– Ju mer osäkerhet desto större äventyr, säger Mårten Ajne.
– Havsisen är efemär och kombinerar sporadisk oförutsägbarhet med exponerad oberäknelighet. En kall vinter ligger den plötsligt där men kan försvinna i nästa vindkantring eller snöfall.
Den här dagen når vi nästan till Örskärs norra udde. Där väljer vi att inte ta oss fram till fyren via vrakisen till förmån för att i stället prioritera skridskoåkning på fina isar i riktning sydost.
Carin Norrby skriver i vår färdrapport:
”När vi efter många ljuva krumbukter på blanka isar närmar oss Blåbådan är det väl många öppnor och mycket vrakis, som i stället får oss att välja att åka tillbaka till bilen.
Finalen blir medvindsåkning på några av Södra kvarkens blanka isvidder mot solen i skimrande solnedgång och fyrblinket från Understen.”
Fotnot: Förutom guiden om Stockholms skärgård har Mårten Ajne skrivit skridskoguider för Mälaren och sjöarna i östra Svealand samt publicerat coffee tableboken Vintervatten och referensverket Stora boken om långfärdsskridsko. Han har också varit med att ta fram specialgjorda skridskokartor i skala 1:50 000, tryckta på Tyvek, som täcker det mesta av Östra Svealands skridskovatten. Samtliga är utgivna på Calazo förlag.
FAKTA
Modern teknik med satellitbilder i form av vanliga fotografier och radarekon skapar nya möjligheter att hitta den bästa isen. Radarekot beskriver isens jämnhet, och därmed åkbarhet, i en färgskala från mörkblått (helt slät,) via grönt (småskrovlig) till orange (vrakis) och slutligen svart (upptonade isbrötar).