KRÖNIKA. För några veckor sedan skrev jag en krönika om Möja skola, vars elever från och med i höst kommer gå i skolan på Djurö istället på grund av ett minskande elevantal på Möja. Om en befarad nedmontering av ett ö-samhälle dit unga familjer kanske inte vågar flytta i framtiden, eller väljer att flytta ifrån, eftersom det inte finns skola på ön.
Idag vill jag kasta ljus på den äldre generationen. Vad händer när inte heller de har en plats på ön där de bott och verkat, den dagen de inte kan bo kvar hemma? I veckan nåddes vi av informationen att Tiohundra AB för diskussioner med sin ägare Kommunalförbundet Sjukvård och omsorg i Norrtäljes (KSON) om olika potentiella åtgärder för att möta bolagets ansträngda ekonomiska utmaningar. Eller för att tala klarspråk – att göra sig av med mindre verksamheter. En källa till tidningen menar att en av verksamheterna är Blidösundsgården och att det till och med finns ett datum när detta väntas ske. Tiohundra vill dock vara tydliga med att inga beslut är fattade. Men nedläggning av Blidösundsgården har tagits upp till diskussion tidigare, så det finns anledning till oro att det finns en sanning i informationen vi delgivits.
I KSON:s underlag till budget 2024 och verksamhetsplan 2024-2026 läser jag att Norrtäljebor 80+, där behoven av hälso-, sjukvård och omsorg är som störst, väntas öka med mellan 8,1 och 8,9 procent per år under perioden 2024–2026. KSON prognostiserar samtidigt ett underskott om 44 miljoner detta år. I Norrtälje stad har flera nya äldreboenden byggts på senare år, och det är mycket välkommet. Det som känns problematiskt är att lägga ner fullt fungerande verksamheter när de så uppenbart behövs. Trots att flera av Tiohundras äldreboenden har lediga platser just nu skulle de utan tvekan kunna fyllas av äldre som önskar flytta från sitt hem för att de inte orkar med – men de är för friska för att få komma till ett äldreboende så som kriterierna ser ut idag. Detta är förstås en annan diskussion, men om vi stannar upp vid det faktum att Blidösundsgården med dess 14 lägenheter riskerar att läggas ner, och de som bor där istället får flytta in i äldreboenden i Norrtälje stad har jag svårt att tro att det är något de önskar. Helst vill de bo kvar vid havet.
En ytterligare konsekvens är förstås de arbetstillfällen som hotas på Blidö, där merparten som drabbas är kvinnor. Ändå satsas det mycket i Blidöbygden just nu – på krogar, butiker, bostäder, sport och rekreation. Vi har en prisbelönt vårdcentral. Så vad får det kosta samhället att ge de gamla möjligheten att bli gammal på ön, och att erbjuda arbetstillfällen? Går det att sätta ett pris på rättigheterna att få tillbringa sista biten av livet vid havet man alltid känt som sitt? Att lägga ner ett fullt fungerande och mycket uppskattat Blidösundsgården vore oerhört sorgligt inte bara för de boende utan för hela bygden.
