Det är 25 år sedan Långviks Krydderi på Möja började producera ädla drycker i form av kryddat brännvin. Med tiden har sortimentet utökats till gin och likörer och sedan 2018 har företaget tagit ett ytterligare steg i utvecklingen genom att starta Möja Brygghus och börja brygga sitt eget öl. För entreprenören och ägaren Joakim Kihlberg är drivkraften att förvalta ett kulturarv och föra det vidare in i framtiden.
Det är lunchtid på Jeppes Gästgiveri och i trädgården hörs tonerna av en gitarr från en trubadur som är i gång med att repa inför en spelning senare på eftermiddagen. Inne i restaurangen möter jag upp Joakim Kihlberg och vi slår oss ner vid ett av borden. På väggen hänger ett fotocollage med bilder av den kände Möjaprofilen, sjömannen och brännvinspionjären Karl-Ivar ”Jeppe” Lindfors. Här i det gamla faluröda huset där vi nu befinner oss bodde han och det var genom dessa dörrar den 25-årige stadskillen Joakim klev in en sommardag år 1995 för att söka efter en stuga att hyra. För, som han fått höra, ”om det är någon som vet något är det Jeppe”. Det var där och då som de två männen, från helt olika generationer och bakgrunder, möttes och inledde ett samtal som varade i flera timmar och en vänskap som kom att hålla i sig ända tills Jeppes bortgång för tio år sedan.
Han var social och välkomnande, minns Joakim. Mångbottnad, yvig och med en stor kärlek till djur och barn.
– Han var en välmenande människa, men han kunde också vara hård. Han sa själv att han kunde prata med alla, hög som låg. Han var snäll, men om någon svek då var det hårda nypor. Förut fanns det bara såna som han här i byn, alla var original och inte så polerade som man kanske blir i stan. Med tiden blev han nästan som en morfar eller farfar för mig, och samtidigt en kompis och kompanjon. Men framför allt kände jag att jag kunde lita på honom, in i det sista. Det är därför jag fortfarande pysslar med det här, för jag känner att han ville väl.
Det dröjde inte länge förrän Jeppe och Joakim började prata om att starta en affärsverksamhet tillsammans och idéerna tog fart. Och alltihopa började med den spanska körveln, växten som växer vilt på ön men som många betraktade som ogräs och försökte utrota. Jeppe insåg dock att örten hade en potential och strödde istället ut frön på sina marker.
– Folk visste inte att det var ett vilande guld som låg där, men det visste Jeppe och jag. Sedan tänkte vi – vi provar smaken i sprit. Det krävdes tre, fyra års experimenterande innan vi hade en färdig produkt, minns Joakim.
Att den spanska körveln är ett kulturarv som var viktigt att förvalta stod klart redan från början. Joakim beskriver det som en instinkt, att det var magkänslan man gick på, utan att egentligen ha några konkreta resultat att ta stöd mot. En känsla av att de gjorde någonting angeläget och meningsfullt. Brännvinspionjärernas första produkt Möja Taffelbrännvin fick snart sällskap i sortimentet av Möja Vodka och i början såldes dryckerna mest till krogar på ön och andra skärgårdsöar.
– Det blev mest ett ”show case”, som ett fönster ut att få servera på restaurang. Men det var ett bra fönster, för det är ju där det händer. Där hade vi krögare och kockar som skapade kombinationer av smakerna, säger Joakim.
Att driva en affärsverksamhet långt ute i skärgården har sina utmaningar, inte minst när det gäller att skapa lönsamhet.
– Möja Taffelbrännvin var ju en så udda fågel, ett exklusivt kryddat brännvin i en tid när synen på kryddat brännvin snarast var en del av vår kultur som man många gånger ville sopa under mattan. Det var som att försöka trycka in en rund kloss i ett fyrkantigt hål, det var en marknad som inte gick att sälja på. Det var nog den största utmaningen. Vi var en liten aktör som inte genererade några pengar.
Långviks Krydderi började efter en tid att inleda samarbeten med flera exklusiva krogar i Stockholm, såsom Gyldene Freden, Operakällaren och Grand Hotel, som hjälpte till med att vidareutveckla och förvalta deras produkter. Genom åren har även kungen och hans jaktklubb varit trogna konsumenter av dryckerna. Samarbetena gav i sin tur intäkter som Jeppe och Joakim kunde återinvestera i verksamheten för att kunna utveckla den ytterligare. Idag tillverkas också aquavit, gin, punsch och likörer i fabriken i Långvik och sedan 2004 har deras produkter funnits på Systembolaget.
Vi snabbspolar ett antal år, fram till 2018. För sex år sedan startades systerföretaget Möja Brygghus och idag stoltserar man även med varumärken som Möja Pale Ale, Möja Blond Ale och Möja Lager. Hur gick detta till, att man plötsligt bestämde sig för att börja brygga öl?
– Det var någonting jag funderat på länge men Rom byggdes ju inte på en dag. Så fick jag ett samtal från en lokal förmåga, hemmabryggaren Habbe, Hans Karlström, som ville ge sig in i det här. Han kom in i bilden i samband med att jag startade ölbryggeriet. Sedan dess har vi integrerat bryggeri och destilleri till en helhet i samma fabrik, berättar Joakim.
Efter lunchen är det så dags att bege oss till platsen där allting händer, till fabriken och dess omgivande odlingar. I den röda träbyggnaden delar sprit- och ölproduktionen på samma lokal och Joakim visar upp de olika anordningarna i fabriken som destillerar och brygger dryckerna. Han utvecklar hur företaget ser på sin roll i branschen.
– Alkohol är ju lite kontroversiellt, och det ska det också vara. Man ska inte prångla ut vad som helst bara för att tjäna pengar, det är inte vår grej. Alkoholen har en viktig funktion i dryckerna; det är en smakbärare och en smakgivare, och ger en salongsberusning. Men det ska inte ge nån jäkla fylla, det är det vi vill åt, det får andra göra, säger han bestämt och visar upp varningstexten som sitter på de första flaskorna från 2004: ”Drick så du känner dig som en fågel, inte som ett lejon eller en åsna”.
Ute i trädgården växer grödorna så det knakar i odlingslanden. Vid sidan av hedersörten, den spanska körveln, frodas malört, citronmeliss, åbrodd och humle. Några vinrankor med halvmogna druvor finns också – kanske kommer man även att ägna sig åt vinproduktion framöver, men än så länge är det bara en testverksamhet. Vid långborden intill brukar man bjuda in grupper som får testa dryckerna till olika tilltugg. Genom åren har Långviks Krydderi och Möja Brygghus haft många studiebesök på gården, vilket får oss osökt att komma in på det aktuella ämnet gårdsförsäljning. Den nuvarande regeringen har tagit ett rejält kliv framåt för att förverkliga visionen om att detta ska bli möjligt inom en inte alltför avlägsen framtid, en lagändring som Joakim välkomnar. Han blir eld och lågor när frågan kommer på tal.
