Öarna i Stockholms skärgård ligger i världstopp när det gäller antalet besökare i förhållande till antalet bofasta. På Möja är det nästan hundra besökare per bofast, i Sandhamn nästan tusen.
Projektet Pelago, som 2021 kartlade turismens påverkan på miljön i skärgården, visade att en ”vanlig” skärgårdsö som Möja med 190 bofasta hade över 18 000 besökare. Det gav en ”tourist-to-local”-ratio på 95:1.
De 106 bofasta på Sandhamn vid tiden för projektet tog ett vanligt år emot över 100 000 fritidsboende och turister. Det är tusen besökare per bofast.
Det kan jämföras med världsdestinationer, som Andorra med en ratio på 33:1 och städer som Miami med 16 besökare per bosatt, eller Las Vegas (10:1), Dubai (6:1) och Edinburgh (4:1).
När det gäller hela Möja skärgård inklusive Södermöja, Stavsudda och Bock-Storöreservatet räknade Pelago fram att de sammanlagt 250 bofasta, 2 200 fritidsboende och 80 000 tillfälliga besökarna tillsammans släppte ut en miljon liter urin och 176 ton bajs per år, varav det mesta i juli månad.
– Ingen vet vad det kostar att ösamhällen är så ojämnt belastade. På vintern sparas det på vatten, båtturer, skolor och annan service. På sommaren begär tiofalt, ibland hundrafalt, kanske tusenfalt fler människor maximalt av vad mobilnät, livsmedelsförsörjning, energisystem, färjor, brunnar, natur, avlopp och dass klarar av, sa projektledaren för Pelago, Christian Pleijel, när rapportens resultat presenterades.
I Europa pågår nu protester på en rad håll mot massturismen. Även lokalbefolkningen på Gotland protesterar.
– Vi har en infrastruktur som inte alltid mäktar med ett högt tryck under de här sommarveckorna, säger Karin Winsnes, näringslivsstrateg vid Region Gotland, till SVT.
Vattenbristen är det största problemet. Men även ett allmänt slitage på miljö och hård belastning på infrastruktur som elnät och avloppssystem.
Nu vill Regionstyrelsens ordförande på Gotland, Meit Fohlin (s), införa en turistskatt. Den här typen av skatter finns redan i till exempel Spanien och Italien.
Det svåra är naturligtvis konstruktionen på en sådan skatt.
Samtidigt som den ska kompensera lokalsamhällena måste den utformas så att den inte blir ett problem för besöksnäringen.
Men statistiken från Stockholms skärgård visar att det är hög tid att tillfälliga besökare och fritidsboende som betalar skatt i andra kommuner ersätter skärgården för det slitage som turism och sommarnöjen innebär på den känsliga skärgårdsmiljön.
