"Är det kappsegling?" "Nej, det är Lördag!" "Ja vesst då förstår jag vart pojkarna ska"
Det är Mälarregatta i dag.
För att travestera en av Lasse Dahlquists många visor om segling och båtliv. Göteborg må vara sjöfartens och seglingens Mecka men i ”Eken” kan man segla mitt inne i sta´n. När Stadshuset i Stockholm invigdes 1923 vimlade det av segel på Riddarfjärden. Förra helgen var det dags igen.
Vid förrförra sekelskiftet utbröt en kamp mellan det gamla Waxholmsbolaget och ett nybildat rederi i Vaxholm. Detta har gått till hävderna som det första stora ”ångbåtskriget” eller ”skärgårdskriget” – benämningar som massmedia snabbt myntade vilka gav stoff till en mängd rapporter och kåserier. De stridande parterna gjorde stora förluster medan resenärerna åtnjöt nedsatta biljettpriser och en gratis kopp kaffe. Konkurrensen mellan rederierna resulterade i att några av skärgårdens allra bästa ångfartyg såg dagens ljus och det kunde trafikanterna glädjas åt under många år föröver.
På föreningen Ornöbornas inbjudan kom skärgårdsregionrådet Gustav Hemming (C) förra fredagen till Ornö bygdegård, för att prata om livet i skärgården. I en liten krets kunde många olika frågor ventileras.
Bröderna von Schewen ärvde Håtö gård tillsammans men 1895 säljer Bernhard sin halva av egendomen till brodern. Håtö var inte fideikommiss men kanske var det underförstått att Karl som var äldst skulle ta över gården eller handlade det helt enkelt om att Bernhard som då var 23 år gammal ville resa och se världen?
Bernhard von Schewen föddes 1872 på Håtö gård i Roslagen. Hans ett år äldre bror Karl blev känd som ”Calle Schewen” när Evert Taubes vals slog igenom för drygt 90 år sedan. Trots sin omsjungne storebror har många släkthistorier handlat om just Bernhard som var en fängslande berättare. Genom sina resor fick han många nya intryck och kanske ett lite annat perspektiv på livet.
2021 kvalade den nordiska klinkbåttraditionen in som ett av mänsklighetens immateriella kulturarv. På Skeppsholmens folkhögskolas båtbyggarutbildning ser man som sin uppgift att inte bara bevara det arvet – utan i allra högsta grad levandegöra och förnya det.
– Man kan inte bara blicka bakåt, säger läraren Håkan Söderkvist.