KRÖNIKA Någonting står inte helt rätt till i våra vatten. Det visade sig vid SLU, kustlaboratoriets, provtagningar utanför Muskö förra veckan, då över 60 svartmunnade smörbultar fastnade i näten. Det är anmärkningsvärt. Inte att fisk fastnar i nät, utan att just den arten fastnar i näten. Den exotiska firren hör inte naturligt hemma alls i Östersjön, utan ska helst hålla sig till Kaspiska havet och Svarta havet. Men nu är det ju inte som om den har valt att simma hit på eget bevåg. Som vanligt när ekobalanser rubbas så ligger människan bakom. Fisken följde med fartyg in i Östersjön redan på 90-talet. När fraktfartygen fyller sina tankar med barlastvatten följer inte förvånande även annat än vatten med. Allehanda djur dras in i fartygen och blir sedan utpumpade i någon annan hamn, kanske i ett annat hav. Kanske kan man likna det vid att den internationella fartygstrafiken tar ett perfekt utlagt pussel, lägger det i en påse och skakar om, för att sedan hälla ut bitarna på bordet igen. Det blir en enda röra av alltihop.
För många av djuren som rycks upp från sina hemmagrynnor förnöjer inte miljöombytet särskilt mycket. Det kan vara tufft att klara nya, ovana förhållanden. För de svartmunnade smörbultar som plötsligt fick ett nytt liv i Östersjön så var däremot havet som ett nytt förlovat land. Arten gillade det bräckta vattnet och det fanns gott om mat. Fisken har också en fortplantningsfrekvens som får kaniner att rodna av blygsel! De kan leka upp till sex gånger på en säsong. Resultatet märker vi nu i Stockholms skärgård, vi har en ny fiskart att förhålla oss till.
Den stora frågan är vilken påverkan den nya fiskarten kommer att ha på våra naturliga fiskbestånd. Forskarna kan idag inte svara på den frågan, men risken är arter som skrubbskädda och tånglake, som konkurrerar om samma typ av föda, får stryka på foten. Nu är situationen som den är och kommer svårligen att kunna repareras i efterhand. Det finns ändå åtgärder som bör vidtas innan situationen förvärras ytterligare. För det första bör den sedan länge formulerade barlastkonventionen äntligen införas. Den skulle innebära att fartygen måste rena sitt barlastvatten innan det släpps ut. Den kommer inte att förhindra de skador som redan gjorts, men kanske kan vi slippa fler invasiva arter i våra vatten. Vi kommer också att kanske hindra att fler områden i Östersjöns drabbas. Det andra som måste ske är att fortsätta och gärna utöka arbetet med att stärka rovfiskbestånden i Östersjön. Främmande arter medför enorma kostnader för kontroll och bekämpning varje år, det måste vara vettigare att lägga de pengarna på förebyggande åtgärder och förhoppningsvis slippa dyra och desperata åtgärder när skadan redan är skedd.
Peter Augustsson