KRÖNIKA.
Att slänga skit i Östersjön är väl inget att bråka om, det har man ju gjort i alla tider. Dessutom står det ju svart på vitt i handlingarna att miljön faktiskt blir bättre, kan folk inte läsa innantill? Så kanske tankarna går på Stockholms stads exploateringskontor just nu. På något sätt verkar man inte ha varit förberedd på att förslaget att dumpa 200 000 kubikmeter giftiga muddermassor intill en marin nationalpark i en annan kommun, skulle väcka starka reaktioner. Kanske tänkte man att utredningen från konsultbolaget Niras, som hävdar att miljöpåverkan är försumbar, skulle räcka för att stävja bråkiga öbor. Uppenbarligen känner man i så fall inte till hur skärgårdsföreningar och öbor fungerar. Många är vana att hamna på undantag, att ifrågasätta myndigheter och att tvingas strida för sin sak. Muddermassorna är bara en av många frågor. Det som är annorlunda denna gång är det stora, kompakta motstånd som frågan väckt.
I helgen hölls en manifestation mot dumpningsplanerna på Kanholmsfjärden med omkring 200 deltagande båtar. Under mina 13 år på Skärgården har jag aldrig varit med om något liknande!
Men har inte exploateringskontoret en poäng? Om miljön inte påverkas negativt är det då något att bråka om egentligen? Ett problem är att utredningen lämnar många frågor obesvarade. Hur, rent tekniskt, ska man gå tillväga för att separera de giftigaste ämnena ur sedimenten? Vilka alternativ har man utrett? Hur mycket dyrare blir det att omhänderta allt material på land? Hur rimmar dumpningen med Sveriges lagstadgade krav på att åtgärda syrefria bottnar i Östersjön? Det är några frågor folk ställer sig och som man borde ha gett svar på. Bevisbördan på att projektet inte försämrar miljön ligger på Stockholms stad, var det någon som skrev.
Samtidigt vill forskare vid KTH i ett stort projekt syresätta djupbassänger i Östersjön genom att plocka upp sediment och ersätta det med syrerikt saltvatten. Man har tagit fram en metod för att utvinna biokol, fosfor och finkorning silt ur sedimenten, ämnen med stora värden för industrin. En anläggning planeras i hamnen Norvik i Nynäshamn. Även om planerna skulle gå i stöpet känns det i här läget bakvänt att fortsätta dumpa material i havet om man istället kan ta hand om skiten.
Tidningen Skärgården var givetvis på plats på Kanholmsfjärden, men i veckans nummer har vi även pratat med forskare, politiker och tjänstemän om hur de ser på planerna. Det återstår att se vilken inverkan, om någon, som protesterna får. Ärendet behandlas nu i domstol och Skärgården kommer att noga bevaka vad som händer även i fortsättningen.
