Välfärd kostar – och det svenska skattesystemet utmanas i takt med att arbetslivet förändras i grunden. Ska kommuner och regioner även i framtiden kunna erbjuda vård, skola och omsorg krävs nya sätt att tänka kring finansiering, där ett kan vara att beskatta stugägare i sin semesterkommun. Det föreslås i en ny rapport.
Svenska kommuner och regioner står för en stor del av den offentliga välfärden. Men när allt fler arbetar på distans, blir gigarbetare och digitala nomader, eller flyttar mellan länder och kommuner för arbete, blir det svårare att finansiera den via den nuvarande modellen där skatten på arbetsinkomster är central. Detta avhandlas i en ny rapport av Åsa Hansson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet och Lucas Henriksson, doktorand vid Handelshögskolan. Rapporten är framtagen av Ratio, ett fristående forskningsinstitut som forskar om företagandets villkor.
Att arbetskraften blivit mer rörlig är i grunden positivt för individens frihet och valmöjligheter. Men det innebär också att skatteintäkterna blir mer svårfångade. Kommuner och regioner konkurrerar om en alltmer rörlig skattebas, som dessutom är ojämnt fördelad över landet. Resultatet blir ett finansieringssystem som både är ineffektivt och orättvist, menar rapportförfattarna.
Rapporten listar flera konkreta förslag på hur välfärdens finansiering kan stärkas. Ett är att införa en fastighetsskatt på lokal nivå, och även överväga att beskatta fritidshus progressivt. Det skulle ge ”fritidskommuner” högre ersättning för dem som inte är skrivna i kommunen, menar man.
“En lokal fastighetskatt har många fördelar eftersom fastigheter inte är mobila och skulle stärka kopplingen mellan skatten och nyttan av det som finansieras. Dessutom skulle kommuner eller regioner med många säsongsboende få ersättning för dessa”, skriver rapportförfattarna.
Att förstatliga sjukvården, att införa en naturresursskatt på regional nivå och ett skifte mot intresseprincipen – där individens skatt tydligare kopplas till vad man får tillbaka, exempelvis genom obligatoriskt sparande till socialförsäkringar som kan följa individen över livscykeln och över nationsgränser, är andra rekommendationer. Man efterlyser också en större transparens – genom att tydligare redovisa hur mycket som går till kommun och region på exempelvis lönebeskedet, och vad pengarna används till, kan förtroendet för systemet öka.