KRÖNIKA. Den bofasta befolkningen i skärgården blir allt äldre och behovet av hjälp relaterat till det ökar. Men några särskilda boenden på öarna är det inte tal om. Trots att det borde gå helt i linje med den vision om en levande skärgård som politikerna så länge pratat om. Det skulle, förutom att fylla ett faktiskt behov som finns på öarna, skapa arbetstillfällen och göra det möjligt för fler att vara fastboende. Istället får de äldre i skärgården nöja sig med hjälp under en begränsad tid på dygnet av hemtjänsten som åker fram och tillbaka från fastlandet.
När behoven överstiger det hemtjänsten kan tillhandahålla under omständigheterna, återstår flytt till särskilt boende på fastlandet som enda alternativ för den som inte längre kan klara sig själv. Ett upplägg som knappast kan anses vara ett drömscenario för de äldre och som uppenbart inte heller leder till någon ökning av antalet fastboende. Nu är avfolkningsproblematiken naturligtvis ingenting man löser genom att bygga ett par äldreboenden. Frågan är såklart mer komplex än så. Det handlar om bostäder folk har råd med, transporter, sophämtning, skola, fungerande skolskjuts, m.m. och här har man hamnat lite i ett moment 22. Samhällsservicen har i stor utsträckning avvecklats i takt med att det finns allt färre som behöver den. Samtidigt är det få som är beredda att flytta till en ö där samhällsservicen är väldigt spartansk vilket gör avfolkningsfrågan till en svår nöt att knäcka.
Men om man verkligen menar att man vill ha en levande skärgård så måste man investera i den och jag undrar om man inte missar en möjlighet här. Flera statliga myndigheter har genom åren flyttats från Stockholm till Gotland och mindre orter för att skapa arbetstillfällen och en mer blandad sammansättning av jobb på orterna. Ett koncept värt att ha i åtanke då behovet av platser på särskilt boende ökar generellt, även på fastlandet.
Sveriges kommuner och landsting konstaterade 2018 i en prognos för särskilda boenden att antalet invånare i Sverige som är 80 år eller äldre förväntas att öka från 520 000 till 900 000 år 2040. Det är en ökning med ungefär 380 000 vilket motsvarar en ökning från 5,1 procent till 7,7 procent av befolkningen. Så kommunerna kommer att bli tvungna att se över hur och var platserna ska tas fram oavsett. Varför inte utgå från behovet som finns hos öborna och samtidigt erbjuda kommuninvånarna på fastlandet något så fantastiskt som att få leva sina sista år på ett boende i skärgården istället för tvärt om?