Sälgen har med sin näringsrika bark och rikliga pollen- och nektarproduktion på våren en viktig funktion i skogen och har stor betydelse för många insekter och fåglar. I skärgården växer den framförallt i ängsmarker, hagar och skogsbryn, men kan också frodas mer undanskymt i skog med fuktigare jordmån.
För cirka 10 000 år sedan invandrade sälgen till Norden söderifrån tillsammans med asp, björk och rönn. Till nordligaste Sverige nådde den för cirka 6 000 år sedan och har idag en stark position i hela landet upp till skogsgränsen.
När sälgen gror kan den till en början liknas vid en asp, men känns lättast igen på sina elliptiska hjärtblad. När den väl börjat växa ordentligt går det ganska fort och snart utvecklas en rak stam vars omkrets vid brösthöjd kan bli grov. Stammens grågröna bark är till en början ganska slät, men övergår så småningom till en gråaktig skorpbark med djupa längdfåror.
Sälgen kan bli upp till tio meter hög. De större och mer högvuxna sälgarna ser vanligen ut som ett träd med en ordentlig stam, medan de mindre (och betydligt vanligare) exemplaren har ett mer buskliknande utseende. Sälgen kan ofta producera rikligt med stubbskott, men inga rotskott.
Sälgen blommar i april-maj. Den är en så kallad tvåbyggare, vilket inom botaniken innebär att det är en växt med enkönade blommor som har skilda han- och honplantor. Både han- och honblomställningen är ett ax och inte ett hänge som på asp. Sälgens blomställning är inte konstruerad för att skakas av vinden utan lyser gul av tätsittande, välluktande ståndarknappar som pollineras av honungstörstande insekter på våren.
Sälgen och dess blomhänge kallades förr i tiden för palm. När palmsöndagen infaller i Nordeuropa fanns inte så mycket mer utslaget än just sälg, varför man fick hålla tillgodo med dem. Sedvänjan härstammar ursprungligen från palmsöndagens processioner i katolsk tid då man strödde ut palmkvistar.
När det blåser känns sälgen lätt igen på den färgton som kronan får när löven blåser upp och visar sin gråvita undersida. Sälgens blad är undertill klädda med en gråvitt filtludd, vars huvudsakliga uppgift är att omge bladets mikroskopiska klyvöppningar och bildar små vindstilla rum som förhindrar att vattenånga avdunstar.
Sälgen är snabbväxande, men veden hos grövre exemplar är oftast angripen av insekter och svampröta. Virket är vanligen ljust och lätt och något segt och har genom historien använts till olika typer av slöjdarbeten och för tillverkning av möbler. Nyman uppger 1868 att fröhåren har använts till olika former av stoppningsmaterial. Barken kan användas som garvningsmedel och innehåller salicin av vilken man även kan framställa febernedsättande salicylsyra.
Sälgen är viktig för olika insekter och fåglar särskilt på våren. Då är växten en av de första som erbjuder nektar och pollen när de första fjärilarna, humlorna, vildbina och flugorna vaknar eller kläcks ur sina puppor. Flera olika biarter är helt anpassade till denna växt och svälter eller fryser ihjäl om de inte lyckas hitta en nektarproducerande sälg. Närmare 200 olika fjärilsarter har sin larvutveckling hos sälg och många fullbildade fjärilar söker nektar i sälgblommorna. Fler än 75 olika skalbaggsarter lever på sälgens blad, blommor och knoppar. Få andra växter ger föda till så många olika bladsteklar, gallmyggor och andra insekter. Också många trädsvampar och lavar lever på sälgens näringsrika bark.
Ett flertal småfågelarter av olika sort besöker blommor av sälg och vide på våren för att tanka flygbränslet nektar. Detta är extra viktigt särskilt för de sångare som kommer till Sverige för att häcka från övervintringsområdena i Afrika. De är ofta i ganska dålig kondition efter en lång och ansträngande flygning och behöver snabbt komma i form.
Ett rekordexemplar finns i Frändefors i Dalsland som är 3.23 meter i omkrets, men trädet blir sällan över 60 år gammalt. Sälgen har en viktig roll i skärgårdens olika miljöer och bidrar till arkipelagens biologiska mångfald.
Källor: Naturhistoriska riksmuseet,
T. Lagerberg – Vilda växter i Norden
