När Håtös skogar skövlades av Alfrida bestämde sig Jan von Schewen för att ta vara på alla vindfällen som stormen lämnade efter sig. Arbetet pågår än idag men kan förhoppningsvis snart avslutas.
– Såvida inte Malik ger mig påbackning, säger han.
Natten till den 2 januari 2019 svepte stormen Alfrida in med vindbyar på närmare 40 m/s och fällde omkring 1 000 000 kubikmeter skog i Sverige. Värst drabbat blev Roslagen, i synnerhet trakterna kring Rådmansö.
Jan von Schewen på Håtö minns den dramatiska natten.
– Vindsluckan på huset blåste upp så jag gick ut för att stänga den. När jag stod på stegen föll en stor tall över huset, säger han.
En kvist tuschade Jans arm men turligt nog klarade han sig helskinnad. Trädets grenar perforerade taket och trängde in i det nyrenoverade badrummet där Jans hustru Maud befann sig men även hon undkom oskadd.
– Det var ganska stökigt men vi kunde inte göra så mycket i mörkret, säger Jan von Schewen.
Påföljande morgon blev han varse omfattningen av förödelsen efter stormens framfart. En gran hade fallit över motorbåten, som stod vinterförvarad på tomten, och krossat den. Vart han än såg låg mängder av knäckta och kullfallna träd.
– Vägarna var spärrade och elledningarna förstörda, fortsätter Jan von Schewen.
Tillsammans med familjen och släktingar påbörjade han röjningsarbetet för att göra vägarna farbara.
– Sen fick jag prioritera taket för det regnade in där tallen föll, säger Jan von Schewen.
Därefter var det dags att ta itu med det mödosamma arbetet att röja upp i markerna där omkring 200 träd låg som ett gigantiskt plockepinn.
– Det måste man som skogsägare så att omkringboende inte utsätts för fara, säger Jan von Schewen och fortsätter:
– Jag, min son och mina syskon hjälptes åt att röja men det var så otroligt mycket att ta hand om.
Jan ansåg att det skulle bli för dyrt att leja bort jobbet men att låta virket ligga kvar och förfaras var inte heller något alternativ. Det var då han fick idén som skulle komma att dominera hans tillvaro de närmaste åren.
– Jag bestämde mig för att göra jobbet själv, säger Jan von Schewen.
Han köpte ett mobilt sågverk, justersåg, kapsåg, två bandsågar, samt en mindre grävmaskin och snart var han i gång med sisyfosarbetet.
– Jag hade aldrig kört grävmaskin tidigare och hade ingen erfarenhet av sågverk men har lärt mig av misstagen, säger Jan von Schewen.
Stockar släpas ut ur terrängen och samlas i högar längs vägarna. Därifrån forslas de till sågverket där Jan sågar upp dem i olika dimensioner.
Högarna med brädor, plank, balkar och reglar växer sig allt större och travarna blir bara fler för var dag som går.
– Jag vet inte riktigt hur mycket virke jag har men det börjar bli en hel del, säger han.
När det äntligen började glesna i Jans timmerhögar hörde de boende på grannön Sundholmen av sig. Där hade det rasat långt mer skog än på Håtö. Bara att få timret uppsågat och transporterat till fastlandet skulle kosta omkring 100 000 kronor så Jan fick frågan om han kunde hjälpa dem istället.
– Jag tog jobbet mot att jag fick timret, säger Jan.
Han forslade sitt sågverk till Sundholmen och stod där en hel sommar och sågade.
– Jag fick god hjälp av Fahléns som bor där. Annars hade jag aldrig klarat det, säger Jan von Schewen.
Brädor, plank och reglar transporterades sedan på flotte till Håtö där virkeshögarna fortsatte att växa sig allt större.
Även om Jan fått viss hjälp av familj och vänner har han i huvudsak utfört det tunga arbetet själv.
– Varje dag går jag nog en halvmil men sågar bara i sex timmar. Mer orkar man inte, säger han.
Skogarna på Håtö ägdes en gång av Jans farfars far, den omsjungne brukspatronen, Karl von Schewen.
Och nu har alltså Håtö fått en träpatron i stället?
– Det där lät förlegat. Nu för tiden är det ”patron ur” som gäller, skrattar Jan von Schewen.
Vad ska du göra med allt virke?
– Jag ger bort en del till kompisar och mina tre barn ska bygga hus. Själv ska jag sätta upp en bastu och bygga ut vår stuga. Jag har också en dröm om en egen ateljé och verkstad, säger han och fortsätter:
– Vi håller även på med en rejäl brygga på stenkistor så att den kommer hålla länge. En dåligt byggd brygga försvinner ju inom ett par år.
Jan uppskattar att han hitintills lagt ner över ett års heltidsarbete på att ta reda på träden som föll den där natten i januari för tre år sedan.
– Ibland kastar man sig in i saker som man inte vet tillräckligt mycket om men tar man fan i båten så får man ro honom iland, säger han och fortsätter:
– Man måste vara lite tjurskallig för att få en sådan här sak gjord och nu är det bara 40 stockar kvar. Det här är sista rycket.
Hur det blir med den saken återstår att se för två dagar efter Skärgårdens besök på Håtö drog stormen Malik in över Roslagskusten med vindbyar på närmare 32 m/s.