Den är porten in till Mariehamn och spelade en betydande roll under forna tider – det var här segelfartygen tog lots vid sin ankomst till sjöfartsstaden. Det natursköna Kobba Klintar har sedan 1862 varit ett stycke viktig marin historia och är idag ett populärt utflyktsmål. Under nästan tre decennier har det unika kulturarvet vårdats av verksamhetsledaren och sjömannen Rune ”Öra” Karlsson, som numera är synonym med platsen.
På den lilla ön som kanske mer kan kännetecknas som ett skär finns ett café öppet under högsäsongen. Här sitter besökarna och fikar, innan de går en guidad tur för att utforska museet, båken, mistluren, konstutställningen och den spännande historiken. Under varma sommarkvällar kommer båtfolk och turister hit med sin matsäck och sitter och njuter av den fantastiska utsikten över havet i solnedgången. Ofta stryker en Finlandsbåt förbi, nästan snuddar vid ön, och kanske väcker det en tanke om gamla tiders fartyg som passerade här. Under eran då Kobba Klintar var platsen som fick sjömäns ögon att tåras av glädje efter långa resor till havs – äntligen nära hamn!
För Rune Karlsson, kallad Öra, är den här miljön den bästa i världen.
– Man har ju vatten, vatten, vatten runt sig. Och det får gärna blåsa lite lätt, det bara fläktar ju. Och det är så lugnt här. Vi kallar Kobba Klintar, lite i folkmun, för en hälso-ö. Man far hit för att komma bort från allt nojs som är på alla andra ställen. Man bara är, säger han.
Rune Karlsson har tillbringat stora delar av sitt liv till sjöss. Under många år var han anställd av både svenska och åländska rederier. Själv upptäckte han Kobba Klintar för 27 år sedan, då han seglade förbi tillsammans med vännen och konstnären Juha Pykäläinen.
– Jag sa åt honom, ”här skulle du ha en utställning”. Och på den vägen är det.
Fortfarande finns Juha Pykäläinens konst att beskåda i en utställning i båken på ön. På balkongen till lotshuset finns hans träskulptur ”Lotsen och havstruten”, som Rune Karlsson själv stått modell för, vilken gestaltar en lots spanande över havet med en tubkikare.
Kobba Klintars historik är tätt sammanflätad med Mariehamns grundande år 1861. Redan året därpå fick staden en lotsplats på ön, där man assisterade fartygen på väg in i sjöfartsstaden till en trygg hamn. Lotsstationen kom att brukas under 110 år och under denna tid upplevde Åland den mest expansiva perioden i sin sjöfartshistoria. När tekniken sedan hade utvecklats var eran över och lotsstationen på Kobba Klintar lades ner 1972. Men än idag andas hela ön historia. Den gamla båken, ett pyramidformat torn som från 1800-talets mitt var ett viktigt sjömärke för navigering, har återskapats efter att den under 1950-talet revs ner. Förutom att rymma den permanenta konstutställningen används den även till konferenslokal. Ett stenkast där ifrån, i det stora lotshuset, ryms den gigantiska mistluren. Anordningen fungerade som varningssystem för inkommande fartyg, särskilt under dimma, och drevs först av en kultändare, längre fram av en dieselmotor med kompressor. Det öronbedövande lätet ljöd ända till Sverige och tidigare brukade man bjuda på ett smakprov under högsäsongen, till besökande gästers stora förtjusning – men idag sparar man på den, säger Rune, även om den fortfarande körs ibland.
– Man behöver vara två för att veva igång den, den är ganska tung. Men det är inget problem om det behövs och det är någon som betalar jättebra, flinar Rune.
Några år efter hans ankomst till ön, år 2002, bildades den ideella föreningen Kobba Klintars Vänner. Föreningen arrenderar Kobba Klintar med alla byggnader och hamnanläggningen av Mariehamns stad och har i uppgift att vårda och bevara den unika maritima miljön här. Idag är föreningen Ålands största med över 2000 stödmedlemmar.
Rune Karlsson ser tillbaka på den första tiden då han och de andra eldsjälarna i föreningen arbetade tillsammans. Gemenskapen med det gamla gänget är ännu hans starkaste minne efter alla år på ön.
– Ja, jag minns hur roligt och lätt det var med dem. När man kommer hit nu är det som att de fortfarande är med, på något sätt. Han som var min högra hand, som var mekare här ute, han har Juha Pykäläinen gjort en modell av i maskinrummet för mistluren. Så honom säger jag hej till varje gång jag kommer. Vi var såna kompisar vi, men han dog tyvärr i cancer, säger Rune.
Kompisen han syftar på hette Ralf ”Ralle” Ström. Dockan står böjd över motorn med en oljekanna i handen och det har hänt att besökare misstagit honom för en riktig människa.
Rune berättar att det händer att man får påhälsning av andra personer som tidigare vistats på Kobba Klintar. Ibland kommer det övernattare och jobbar på ön, och de har hört att någon går i trappan på övre våningen av lotshuset om nätterna.
– Då har jag sagt att ”ni behöver inte vara oroliga, jag tror att jag vet vem det är”. Det är en äldre farbror som heter Ture. Han körde olja ut till skärgården till sjöbevakningsstationer och sådär, och han var alltid med mig där ute. ”Han letar efter mig, så säg bara att jag är hemma så tystnar han”. Sedan hörde de inte någonting mer, säger Rune.
Varje sommar strömmar besökare till Kobba Klintar från Finland, Sverige och övriga världen. På Åland är Rune en kändis och alla vill komma hit och prata med honom, och ofta är han ganska utmattad när han tar båten hem till Mariehamn om kvällarna. Att driva verksamheten på Kobba Klintar kräver mycket jobb och en engagerad personal. Det är inte lätt att hitta folk som vill vara på en ö ute i havsbandet, konstaterar Rune – han tror att det krävs att man är lite speciell. Förutom han själv och några volontärer arbetar Tom Fagerholm, som driver caféet, och varje år kommer ett antal ungdomar och hjälper till med de dagliga sysslorna. För att lyckas få ut dem kläckte han för fem år sedan en genial idé. Under nio dagar varje sommar pågår Ålands största musikfestival Rockoff i Mariehamn, och varje år köper Rune biljetter av arrangören till ett förmånligt pris. På Facebook lägger han sedan ut en annons: ”Kom ut och hjälp till under tre dagar på Kobba Klintar och få ett Rockoffpass”.
– Det är ju nya arbetare till vårt samhälle. Vi börjar där. Jag är stolt över att det där lyckades, det är en stor sak man gör för samhället att man startar upp dem där ute, säger Rune.
Hur länge blir han själv kvar här på ön som ibland kallas Ålands frihetsgudinna? Med ett mående som sviktat den senaste tiden är han inte säker.
– Ja, det beror ju på hälsan egentligen. Men jag försöker vara här så mycket det bara går. Att vara på Kobba Klintar är som medicin för mig, säger han.
Fakta/Kobba klintar
TA SIG HIT: Egen båt eller turbåt från Västra hamnen nära segelfartyget Pommern i Mariehamn.
ÖPPETTIDER: från runt midsommar till mitten av augusti
ÄTA: På caféet serveras kaffe och te, skink-, ost- korv- och strömmingsmackor, Ålandspannkaka, bullar, läsk och godis.
Mer information: https://www.kobbaklintarsvanner.ax/
